Hoppa till huvudinnehållet

De möter människor i livets slutskede: ”Hörseln det sista som lämnar”

Publicerad:
Reporter Felicia Stadling
Felicia Stadling
felicia.stadling@nlt.se
Pia Gustafsson, verksamhetschef på Hospice Gabriel och Lennart Jonsson, styrelseordförande samt volontär, berättar om arbetet de bedriver, men också om vad som händer när vi dör, både kroppsligt och själsligt.
Pia Gustafsson, verksamhetschef på Hospice Gabriel och Lennart Jonsson, styrelseordförande samt volontär, berättar om arbetet de bedriver, men också om vad som händer när vi dör, både kroppsligt och själsligt. Foto: Thomas Kühnel

Vad händer med kroppen, både fysiskt och psykiskt, när vi håller på att dö?

På Hospice Gabriel arbetar de med palliativ vård, där patienten, är i livets slutskede.

Vi har träffat Pia Gustafsson, verksamhetschef och Lennart Jonsson, ordförande i stiftelsen Gabriel, för att prata om ämnet som få vill kännas vid.

– Vi vill uppmuntra fler att våga prata om döden när man fortfarande är frisk, säger Pia Gustafsson.

Det enda man kan vara riktigt säker på i livet är att vi alla någon gång ska dö – trots det är döden skrämmande för många och är generellt sett, inget man vill tänka på, eller prata om.

Något som Pia Gustafsson, verksamhetschef på Hospice Gabriel, märker av och som hon gärna skulle vilja ändra på.

– I dagens samhälle är det ett ämne det pratas lite om. Men för oss som jobbar med människor som ska dö, samt deras anhöriga, vill vi ändå uppmuntra fler att våga prata om döden när man fortfarande är frisk, det är alltid enklare att ta i det innan något händer, menar Pia, som har jobbat på Hospice Gabriel sedan 2012.

Pia Gustafsson har arbetat på Hospice sedan 2012 och har tagit farväl av många gäster som har bott och vårdats hos dem. Ibland är det tungt, men det positiva väger upp, menar hon. ”Otroligt givande arbete”.
Pia Gustafsson har arbetat på Hospice sedan 2012 och har tagit farväl av många gäster som har bott och vårdats hos dem. Ibland är det tungt, men det positiva väger upp, menar hon. ”Otroligt givande arbete”. Foto: Thomas Kühnel

Under den tiden har hon mött många människor som är i livets slutskede.

Hur tufft det än kan vara ibland, väger de positiva aspekterna av arbetet alltid tyngre.

– När ordet palliativ vård kom på 80-talet så var rekommendationen att man ska jobba med palliativ vård i max fem år, men många här har jobbat mycket längre än så. Det är en fantastisk arbetsplats där vi får hjälpa de som är svårast sjuka, och vi som arbetar här återkommer alltid till hur otroligt givande det är.

25 fastanställda

I dag finns 25 fastanställda och ett 40-tal volontärer i verksamheten. Förutom Pia träffar vi Lennart Jonsson, volontär och styrelseordförande i stiftelsen Gabriel, där de jobbar med frågor som rör verksamheten, som gäller avtal och upphandlingar, till exempel.

Lennart Jonsson är en av alla volontärer på Hospice. Personligen arbetar han med att sköta trädgården, vilket han beskriver som ”väldigt värdefullt”.
Lennart Jonsson är en av alla volontärer på Hospice. Personligen arbetar han med att sköta trädgården, vilket han beskriver som ”väldigt värdefullt”. Foto: Thomas Kühnel

Som volontär arbetar dock Lennart med något helt annat. Att sköta trädgården. Något som ger väldigt mycket tillbaka, menar Lennart, som delar ansvaret tillsammans med ett gäng andra volontärer.

Värdefull trädgård

– Jag är trädgårdsansvarig här med en grupp personer som hjälps åt. Det är väldigt värdefullt för gästerna och dess närstående att få komma ut, speciellt under högsäsongen sommartid, när trädgården blommar för fullt och doftar helt underbart, säger Lennart och lyser upp.

Det kan verka simpelt, men för gästerna på Hospice är det av största vikt att de får möjlighet att tillfredsställa sina fysiska, psykiska, sociala och andliga behov sin sista tid i livet.

På Hospice finns värnar man om gästernas välbefinnande och behov, där trädgården är en del i det. ”Det är oerhört värdefullt för gästerna och dess närstående att få komma ut, speciellt sommartid, när trädgården blommar för fullt och doftar helt underbart”, säger Lennart.
På Hospice finns värnar man om gästernas välbefinnande och behov, där trädgården är en del i det. ”Det är oerhört värdefullt för gästerna och dess närstående att få komma ut, speciellt sommartid, när trädgården blommar för fullt och doftar helt underbart”, säger Lennart. Foto: Thomas Kühnel

Man ”lever fram tills man dör” är det återkommande mantrat.

– Vårt mål är att man ska få så bra livskvalité som möjligt. Trädgården är absolut en del i det, men vi har också spabad, massage, samtalsstöd och har möjlighet att anordna kalas och middagar, till exempel.

Funderat över liv och död

Men kan vem som helst jobba med palliativ vård? Nja, inte riktigt, men är man empatiskt lagd och samtidigt kunnig inom palliativ vård, då har man goda förutsättningar.

– Man måste var trygg i sig själv och funderat över liv och död och möta människor som är i kris, berättar Pia.

Den medicinska biten är också en stor del av arbetet med fokus på en god symtomlindring, så att man kan ta till vara på livet som är kvar, så mycket som möjligt.

Två faser inom palliativ vård

– Vårt fokus är att lindra de smärtor som personen kan tänkas ha, både de fysiska och de psykiska. Oavsett vilken grundsjukdom man har lider ofta majoriteten av besvär som smärtor, oro och ångest, förklarar Pia.

Den palliativa vården består av två faser, en tidig och en sen. I den tidiga fasen har patienten fått ett allvarligt sjukdomsbesked där sjukdomen inte längre går att bota.

Magisk utsikt från sällskapsrummet på Hospice Gabriel. Om gästerna vill och orkar, får de mer än gärna tillbringa sin tid i verksamhetens olika rum.
Magisk utsikt från sällskapsrummet på Hospice Gabriel. Om gästerna vill och orkar, får de mer än gärna tillbringa sin tid i verksamhetens olika rum. Foto: Thomas Kühnel

Blir man då gäst på Hospice Gabriel, innebär det att man får ett helt team runt sig som hjälper en utifrån de individuella behov man har, där vissa blir inlagda i ett par månader, medan andra stannar i ett par dagar.

Men det vanligaste är att patienterna stannar cirka två till tre veckor.

– Allt styrs beroende på den egna personens behov av vård och den egna viljan, säger Pia.

Stöttar närstående

Palliativ vård handlar också mycket om att stötta närstående, bland annat genom att berätta om vad som kan, eller kommer hända, under livets sista tid, både rent kroppsligt och själsligt.

Det är inga lätta samtal, men skapar ofta en trygghet för de berörda, menar Pia.

– Symptomen den döende drabbas av är tuffast för de anhöriga som står bredvid, och kan vara obehagligt för dem att bevittna. Då är det viktigt att vi har informerat om vad man kan förvänta sig när någon dör, för att personen ska känna sig beredd och trygg i händelseförloppet. Det vanligaste är att döden sker lugnt om man är symtomlindrad.

Oftast inte medveten

– Men alla är olika, vissa klarar inte av att vara med alls, dock rekommenderar vi det. Oftast är den döende inte medveten om att den dör eller har ont, fortsätter Pia.

Många gäster och närstående undrar ofta hur lång tid den döende har kvar. Men frågan har inget enkelt svar, enligt Pia. Däremot finns det tydliga tecken i sjukdomsförloppet som de ser, där man guidar närstående i de försämringar som syns hos gästen.

När någon närmar sig döden brukar vissa symptom uppenbara sig, så som att huden blir blåmarmorerad och att man får längre andningsuppehåll. ”Vi kan aldrig svara på exakt när någon dör, men dessa symptom kommer alltid när det är nära”, säger Pia.
När någon närmar sig döden brukar vissa symptom uppenbara sig, så som att huden blir blåmarmorerad och att man får längre andningsuppehåll. ”Vi kan aldrig svara på exakt när någon dör, men dessa symptom kommer alltid när det är nära”, säger Pia. Foto: Thomas Kühnel

– Vi lämnar inga exakta besked, det är omöjligt för oss att veta. Men symptom som att huden blir blåmarmorerad, att nagelbanden blir blå, muskulaturen i ansiktet förändras, andningen blir rosslig i kombination med längre och längre andningsuppehåll, är symptom som visar att det är nära.

Slutar äta

Att orken blir sämre och att man blir tröttare är också vanligt och då blir gästen mestadels sängliggande. Gästen vill inte längre äta, eftersom att kroppen inte klarar av att ta hand om den energin som maten ger. Men ofta fungerar lättare och sötare saker, som kräm eller glass, exempelvis.

När det handlar om timmar kvar att leva så är personen oftast inte i ett vaket tillstånd, men kan fortfarande uppfatta ljud.

Hörseln lämnar sist

– Det sista som lämnar kroppen är hörseln, så om man känner sig trygg i att säga något man skulle vilja ha sagt, så vet vi med säkerhet att personen hör. Det kan vara en tröst.

Inne på Hospice Gabriel är det lugnt och stilla. Belysningen är dämpad. Fem av åtta rum är upptagna. Men det kan när som helst ändras.

Att stötta närstående är också en viktig del av arbetet på Hospice. Både under tiden och efter.
Att stötta närstående är också en viktig del av arbetet på Hospice. Både under tiden och efter. Foto: Thomas Kühnel

Alla som befinner sig på Hospice Gabriel vet om att de ska dö. För vissa är det enklare att acceptera sitt öde, medan vissa har svårare.

Oavsett vad så kommer personalen att göra vad de kan för att hjälpa, försäkrar Pia Gustafsson.

En samhällsvinst

– Vi jobbar med individer, som alla har olika önskemål och funderingar, men målet är alltid att få varje persons behov uppfyllda så långt vi kan. Får närstående dessutom ett bra avslut kan de lättare gå igenom sitt sorgearbete och det i sig är en stor samhällsvinst.

Tecken på att någon närmar sig döden:

Det finns tidiga och sena tecken på att döden närmar sig.

De tidiga kan vara:

– Man kan inte äta som tidigare, portionerna minskar, mat och matlukt ger ofta illamående.

– Ökad trötthet och man behöver vila mer.

– Patienten blir mer inåtvänd och orkar inte med sociala kontakter som tidigare.

Sena tecken där det är en kort tid kvar är:

– Patienten är sängbunden.

– Det är svårt att svälja.

– Perifera kroppsdelar är kalla och ofta marmorerade.

– Näsan är vit och spetsig.

– Tunn puls och lågt blodtryck.

– Urinproduktionen minskar eller upphör.

– Andningen är oregelbunden och ofta rosslig.

Källa: Internetmedicin.se

Artikeltaggar

Hospice GabrielPalliativ vårdPsykisk ohälsaTrädgårdVårdVård och omsorg

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.