Tonvis med böcker byter hem när Urban, 73, flyttar antikvariatet: ”Kan inte sluta”

Flyttlasset går för tonvis med böcker, packade i bananlådor.

I nästan 39 år har Urban Henriksson, 73, drivit Lidköpings antikvariat i ett av de röda husen på Esplanaden.

Ny tvingas han byta lokal – men har inga planer på att sluta.

– Jag hoppas folk kommer hit och köper nu när jag säljer ut lite billigare. Då slipper jag ju bära så mycket...

Orden kommer från 73-årige Lidköpingsbon Urban Henriksson, samtidigt som han fyller ännu en bananlåda med böcker.

Urban är mitt uppe i flyttbestyren av sitt älskade antikvariat, som i nästan fyra decennier funnits i ett av de röda husen på Esplanaden.

Påtvingad flytt

Men nu går det flyttlasset. Ett påtvingat sådant.

De röda husen ska renoveras och hyresavtalet med kommunen är uppsagt från och med årsskiftet.

Plötsligt stod Urban utan lokal.

Läge att sätta punkt, skulle man kunna tro.

– Jag kan inte sluta. Det är ju så roligt och nu har jag ju tid, säger Urban, som är pensionär sedan några år tillbaka.

Urban startade rörelsen tillsammans med kompisarna Jan Sjöstedt och Bernt Blomgren. Öppning skedde i mars 1985 och antikvariatet har hela tiden drivits vid sidan av ordinarie arbete.

– Vi började med en hylla böcker, två backar med skivor och tre pärmar med serietidningar, säger Urban.

Roliga minnen

De senaste tio åren har han skött rörelsen på egen hand.

– Jag har inte haft öppet jämt, men jag har nog varit här nästan varje dag, säger Urban.

Minnena från de nästan 39 åren är många och, enligt Urban, uteslutande goda.

En gång fick han äran att leverera en bok av August Strindberg till Kungliga biblioteket. Han fick till och med ett tack-kort.

Minst lika minnesvärda är alla möten med kunderna.

– Jag uppskattar mycket när personer som var här som barn kommer tillbaka med sina egna barn, eller till och med barnbarn, säger han.

Barn- och ungdomslitteratur ligger honom varmt om hjärtat.

– Det känns meningsfullt att föra läsandet vidare till nästa generation. Språket är viktigt, resonerar Urban.

I alla år har han köpt och sålt böcker, skivor och serietidningar. I lokalen på Esplanaden räknar Urban med att han har runt 20 000 saker till salu. Men han har även prylar på fyra andra ställen i Lidköping.

– Totalt rör det sig nog om över en miljon grejer, säger Urban.

Hur känns det att flytta efter så många år på samma ställe?

– I början var det jobbigt, men nu känns det bara bra. Flytten gör ju också att jag fått chansen att inventera. Jag har hittat både värdefulla och värdelösa saker som jag knappt visste fanns. Mest positiv överraskningar, säger Urban.

Han inledde flytten i september och har sedan dess burit tonvis med böcker.

Men han är inte ensam om uppdraget. Tvärtom.

– Jag får hjälp av kompisar och kunder. Jag har inte kunnat säga ja till alla som vill hjälpa till, säger han.

Antikvariat finns inte på så många ställen längre. Urban köper och säljer mest till personer i Lidköping, men har också mer långväga kunder.

Inte minst sedan han började med näthandel för ett och ett halvt år sedan.

– Jag var länge motståndare till näthandel, tyckte det kändes lite opersonligt. Men jag har ändrat mig. Jag har fått kontakt med många människor som jag aldrig hade fått annars, säger han.

Det röda huset på Esplanaden kom till i mitten av 1800-talet. Nu flyttar Urban verksamheten till ett annat charmigt hus från samma era.

Högre standard

Huset finns på Kinnegatan, granne med Hantverksgården, och ägs av hembygdsföreningen. Fastigheten går under namnet ”Blomqvistska huset”.

– Jag trodde inte att jag skulle få tag i en ny lokal och att jag skulle få lägga ned. När jag fick se det här huset bestämde jag mig för att fortsätta. Ytan är lite mindre, men standarden är bättre. Det är fräscht och jag har ju tillgång till både kök, toalett och dusch, säger Urban.

– Lokalen har potential och läget är bra med närheten till resecentrum och parkeringar, fortsätter Urban, som räknar med öppna för kunder någon gång kring första advent.

Hur länge han ska driva antikvariatet på det nya stället kan ingen svara på.

Inte ens Urban själv.

– Jag håller på så länge jag orkar. Sedan ska jag försöka hitta någon som är villig att ta över, säger han.