Hoppa till huvudinnehållet

Tre och ett halvt år efter svåra sjukdomen – Briet kämpar fortfarande med postcovid

Publicerad:
Trots sin sjukdom håller Briet livsmodet uppe. ”Det är nog min isländska bakgrund. Där tänker man att allt ordnar sig”.
Trots sin sjukdom håller Briet livsmodet uppe. ”Det är nog min isländska bakgrund. Där tänker man att allt ordnar sig”. Foto: Mats Rosqvist

En extrem trötthet, en sida av kroppen som inte vill hänga med plus en rad andra symptom.

För Briet Hjalmarsdottir har en covidinfektion för tre och ett halvt år sedan inneburit svåra och långvariga konsekvenser.

– Man vill ju veta varför det blivit så här, säger hon.

De flesta som får en covidinfektion blir bra efter några veckor. Men en viss andel drabbas av postcovid och får symptom som kan stanna kvar betydligt längre. Briet Hjalmarsdottir i Vara fick covid i maj 2020 och fortfarande tre och ett halvt år senare har hon svåra symptom.

I mars 2021 besökte NLT Briet första gången. Då hade hon varit sjuk i tio månader men upplevde hon att hon långsamt blev bättre och hoppades på att i en framtid kunna komma tillbaka till jobbet som undersköterska på Rondellen i Vara.

När NLT åter träffar Briet är den drömmen fortfarande långt borta. Men hon har i alla fall blivit något bättre.

– Det är väldigt upp och ned, men det går framåt med myrsteg. I början kunde jag inte ens gå till postlådan utan att vila. Nu kan jag gå till 40-skyltarna på vägen här utanför – i alla fall vissa dagar, säger hon.

Briet drabbad av långtidscovid: "Högsta önskan är komma tillbaka till jobbet”
Hunden Dusty är betydelsefull för Briet.
Hunden Dusty är betydelsefull för Briet. Foto: Mats Rosqvist

De aktuella 40-skyltarna ligger för övrigt ett drygt stenkast in mot Vara från huset där Briet och hennes familj bor.

Fortfarande måste hon hushålla ordentligt med krafterna och planera sin tid för att orka med det nödvändigaste. En vardaglig sak som att städa får ske i etapper.

– Det kan vara frustrerande. Men att det är ostädat i hallen kan man leva med, säger hon.

Som en liten stroke

En förlamande trötthet och kraftlöshet som kan komma mycket plötsligt är ett av de mest påtagliga symptomen. Ett annat är att högra sidan av kroppen inte hänger med. Styrkan finns inte där längre och Briet har fått lära sig nya sätt att göra tidigare enkla saker, som att öppna ett mjölkpaket.

Erfarenheterna från jobbet på Rondellen, där hon ofta fick hjälpa strokepatienter att hitta nya sätt att klara vardagen har visat sig värdefulla.

– Det är faktiskt som om jag fått en liten stroke, säger hon.

Ibland funderar hon på om det faktiskt är just det som har hänt.

– När jag var sjuk i covid fick jag små blåmärken överallt. Det kan ju faktiskt ha hänt i hjärnan också, säger hon.

Att öppna ett mjölkpaket har blivit ett helt företag för Briet.
Att öppna ett mjölkpaket har blivit ett helt företag för Briet. Foto: Mats Rosqvist

Exakt vad som orsakar postcovid vet man inte. En hypotes är att sjukdomen orsakat små skador i kroppens blodkärl eller olika organ. En annan är att det finns kvar virus i kroppen som orsakar inflammationer. En tredje är att immunförsvaret hamnat i konstant olag och angriper kroppens egna organ.

Att kunskapen om covid inte hunnit komma längre gör att det inte finns någon effektiv behandling för postcovid. En del blir bra av sig själva efter ett tag. Andra blir det inte. För Briet som nu varit sjuk i tre och ett halvt år är situationen frustrerande.

– Man vill ju veta varför det blivit så här, säger hon och tillägger:

– Läkarna konstaterar att det är postcovid. Sedan vet de egentligen inte så mycket mer.

Ser andra bli bra

Hjälpen handlar om att försöka motverka symptom och att klara vardagen. Via sin arbetsgivare får Briet komma till Elings ark två dagar i veckan. Här finns djur och odlingar och på programmet står dessutom en rad olika aktiviteter för att stärka människor som av olika anledningar behöver rehabiliterande insatser. Aktiviteterna är bra och givande och det sociala sammanhanget är också värdefullt.

– Men det är klart att det är jobbigt när jag ser att andra blir bra men för mig blir det ingen skillnad.

Även om möjligheterna att komma tillbaka till sitt gamla jobb i dagsläget känns avlägsna hoppas hon kunna bli så mycket bättre att hon kan utföra någon sorts arbetsuppgifter.

– Man känner ju att man skulle vilja ha ett syfte och att det man gör inte bara är för ens egen skull. Som när jag jobbade som undersköterska, då hjälpte jag ju andra.

Artikeltaggar

CoronavirusetSjukdomVaraVård och omsorg

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.