Sent under torsdagskvällen brann torkladorna efter det gamla tegelbruket i Kvänum ned till grunden. Förutom ett litet skjul var de det sista som fanns kvar.
– Det är en sorgens dag, men tur att ingen kom till skada, säger hembygdsföreningens ordförande Karin Mann.
Fredrik Lindqvist är delägare i Kvänums järn som ligger invid byggnaden som brann och han bor dessutom granne med fastigheten. Under torsdagskvällen öppnade han ytterdörren, hörde att det sprakade och förstod att det brann.
– Vi kom hit samtidigt som brandkåren. De var här på knappt fem minuter ifrån det att larmet gick, så det gick fort. När vi kom hit så brann hela ladan, berättar han.
Gynnsamt väder
Det var nästan vindstilla och den lilla vind som var låg på bort från samhället, vilket brandmännen tyckte var bra.
Företaget hade grejer i ladan, men inte till några enorma värden. Fredrik är glad att det inte blev värre och att branden aldrig var i närheten av övriga byggnader eller förrådet med gasflaskor i närheten.
Karin Mann var aldrig framme vid elden men bor i närheten och hörde hur det small.
– Det måste ju ha varit några tunnor eller nåt. Sen när plåttaket ramlade ner brakade det väldigt, säger hon.
Lagerbyggnad i Kvänum rasade efter kraftig brandHistoriskt värde
Tegelbruket är en del av Kvänums historia. Verksamheten startade 1935 och drevs drygt 30 år. För fem år sedan tog Karin Mann initiativ till att dokumentera verksamheten och en grupp i hembygdsföreningen tillsattes. De samlade in bilder och dokumentation som fanns tillgänglig, och intervjuade ett antal av de tidigare anställda. Det resulterade i en bok som släpptes 2021.
Karin Mann kunde se lågorna från sitt hem under torsdagskvällen och blev förfärad.
– Tegelbruket är en viktig del av Kvänums historia. Det är ledsamt, men jag är så glad att vi gjorde den här tegelbruksboken, att jag fick så många som hängde på det, säger hon.
Träff på plats
Förra sommaren anordnades en träff inne i torkladan och några av de som hade jobbat där berättade hur det var och beskrev hur det hade sett ut.
– De förklarade precis hur det lilla tåget åkte runt med lera, var rälsen var och hur de öppnade för att lufta så att det skulle torka. Vilken tur. Nu är det borta. Det här med dokumentation, det är A och O. Att spara för kommande generationer och ta vara på kunskap som folk har, säger Karin.