Även barn och unga drabbas av sorg när den förr eller senare når familjen.
Hur barn hanterar sin sorg skiljer sig lite från vuxnas sätt att ta sorgen.
Att finnas för barnet och se det är viktigt.
– Man kan ge den drabbade en extra klapp på axeln, säger kuratorn Sanna Inedahl.
Precis som hos vuxna så tar sig sorgen uttryck på många olika sätt även hos barn och ungdomar. Den skiljer sig egentligen inte nämnvärt mycket mellan barn eller vuxen.
Det som är olika är sätten och strategierna att hantera sorgen. Vuxna har ofta svårt att stänga av det mentala, man ältar och tänker på det som hänt, medan barn i större grad kan stänga av emellanåt och exempelvis försvinna in i sin lek.
Sanna Inedahl är skolkurator på Nya centralskolan och Sofia Erle har samma jobb fast på Lunneviskolan. I sitt yrke stöter de då och då på barn och unga med sorg.
– Vi jobbar mycket med hur man kan komma tillbaka och vara i vardagen och med sina skolkompisar, berättar Sofia.
Kuratorerna har ett nära samarbete med klassläraren till det sorgdrabbade barnet. Mentorn är den som känner eleven bäst och är en trygghet för barnet.
När barnet kommer tillbaka skolan efter att en sorg drabbat familjen finns flera olika sätt att hantera det hela på.
– En del vill att klasskamraterna ska veta innan man kommer till skolan, en del vill berätta själva om vad som hänt. Det beror mycket om situationen runt det hela, om det kom som en chock och hur vårdnadshavarna hanterar det, säger Sanna.
– Om en klasskamrat drabbas av sorg väcker det också många frågor hos de andra eleverna. Vi finns som stöd för mentorerna och stöttar lärarna på hur de kan ta emot frågorna. Ibland kan klassen sitta i grupp och ställa sina frågor och så svarar lärarna, ibland är den drabbade med, ibland inte, det är mycket olika hur barnet vill göra, säger Sofia.
En extra klapp
Kuratorerna har alltså inte en behandlande verksamhet på grundskolan när det gäller sorg utan planerar i stället tillsammans med barnet, vårdnadshavarna och klassföreståndaren om hur återgången till skolan ska vara utifrån barnets egen vilja och behov. Att gå ifrån lektionerna för att träffa en kurator kan få barnet att känna att något fel har hänt. I stället för att skolan är en fristad blir barnet också där påmind om sorgen.
– Skolan ska vara en fristad där man slipper tänka på sorgen och i stället kan fokusera på annat. Den ska vara en må bra-zon.
Att klasskamrater och skolpersonal vet om vad som har hänt är också viktigt i sorgeprocessen:
– Eleven behöver veta att de på skolan vet vad som har hänt, att folk vet om, det får inte vara som att ingenting har hänt, men heller inte förändras åt andra hållet för mycket. Man kan ge den drabbade en extra klapp på axeln, säger Sanna och Sofia fyller i:
– Det kommer naturligt.
Får ta tid
Som vuxen och anhörig kan det vara svårt att hantera barnets frågor och funderingar.
– Barn tror att vuxna vet allt. Men ingen vet vad som händer efter döden. Man kan bemöta frågorna och säga att man inte kan svara på dem för att man själv inte vet, att ingen vet. Det är inget man ska skämmas för, säger Sanna.
Kuratorerna poängterar också att sorgen måste få ta sin tid, precis som hos vem som helst, och att man ska få lov att vara i sorgen när man behöver det.
– Sorg är en del av livet, den drabbar oss alla förr eller senare, säger Sofia Erle.