Isabelle Fredholm, 33, tvingas lägga drömmen om Paralympics 2024 åt sidan.
En av anledningarna är att hon inte har tillgång till en tillräckligt bra häst.
– Jag kan ändå göra det som jag mår bra av, säger hon.
Isabelle Fredholm, 33, från Essunga har alltid tyckt om att rida. I tonåren när många ungdomar väljer att lägga av valde Isabelle istället att fortsätta, och när hon var tolv år började hon tävla i dressyr och hoppning.
Men för åtta år sedan vändes hennes liv upp och ned, då hon var med om en olycka.
Efter ett träningspass i stallgången blev hon av misstag sparkad av sin häst, vilket resulterade i en fraktur på bäckenet och ett avsparkat lårmuskelfäste.
– Jag hade extrema problem med smärtor och i min värld tänkte jag att det inte var någon idé att rida igen, säger Isabelle Fredholm.
Kronisk nervskada
Av sina skador fick hon en kronisk nervskada och förlorade all känsel i vänster lår. Efter ett tag provade Isabelle att rida på sin ponny Molly och insåg att det faktiskt gick.
De började tävla i dressyr och efter några år skaffade Isabelle hästen Mini.
– Ridningen var egentligen enda stunden som jag inte hade ont, säger hon.
2017 opererades en neurostimulator in i nedre delen av hennes rygg, den har som uppgift att ta över smärtimpulser innan de kommer upp till hjärnan.
I dag lever hon tillsammans med sina barn på en gård utanför Nossebro, och hon mår relativt bra.
– Jag känner mig stark i kroppen och har inte så mycket smärtor och det känns helt fantastiskt. Jag uppskattar livet på ett annat sätt och är mer nöjd över det jag har.
Har varit räddningen
I tuffa perioder har ridningen alltid känts som en räddning. Däremot har olyckan satt sina spår, hon har fått ett annat säkerhetstänk när det gäller hanteringen av hästar. Det kan fortfarande ibland kännas jobbigt i stallet.
– Jag tänker verkligen på att vara närvarande när jag är med hästarna och inte stressa. För det kan hända saker så himla fort och just den dagen då olyckan hände var en väldigt stressig dag. Jag var inte där liksom, utan jag var redan på väg hem när jag stod i stallet.
Om sparken hade träffat längre ned hade Isabelle fått en lårkaka, om den hade träffat lite högre upp hade mjälten kunnat spricka vilket hade riskerat Isabelles liv.
”Pausar mina planer”
Förra året tog Isabelle SM brons där hon och hästen Vera kammade hem en bronsmedalj. I år vann Isabelle och hästen Humlan Regionsmästerskapet 2023.
Ett av hennes stora drömmar att tävla på internationell nivå och vara med på Paralympics 2024. En dröm som är satt på paus.
– Det är verkligen de bästa som får kvala in och då måste man verkligen satsa allt, och det har inte jag haft någon ekonomisk möjlighet till. Jag har dessutom ingen häst just nu som är tillräckligt bra.
Hur känner du kring det?
– Först kändes det väldigt tråkigt när jag insåg att jag var tvungen att pausa mina planer. Jag har också kommit till den insikten att tävling inte är allt. Det viktigaste är att vara tillsammans med sin häst och känna att man kan utvecklas. Jag har hela livet på mig att ta mig till mästerskap om jag vill det.
Däremot har Isabelle unghästen ”Karamell” som hon hoppas kunna tävla internationellt med i framtiden.
– Visst jag har mål och drömmar men samtidigt får man stanna upp och se vad har jag idag. Jag kan ändå göra det som jag mår bra av.
När det har varit tufft, vad är det som har motiverat dig?
– Det är nog den där känslan av att vara ett med sin häst, samhörigheten och känna att man kan släppa allting annat när man sitter på hästryggen.