Lidköpingsbon Matilda Andin har en speciell hårrutin.
Hon låter håret växa fritt för att sedan donera det till barn som tappat håret på grund av deras cancerbehandling.
Så har Matilda gjort de senaste tio åren, och nu är det dags igen.
– Om man kan bidra till att någon kan få känna sig hemma i sig själv och må bättre så tänker jag att det är värt att göra detta, säger hon.
Vart tredje år låter Matilda Andin från Lidköping klippa av sitt hår för att skänka det till peruker åt cancersjuka barn som tappat håret på grund av deras cancerbehandling.
– Jag är inte så engagerad och sentimental med mitt hår. Men jag vet om att hår betyder mycket för många och att tappa håret kan göra att man inte ens känner igen sig själv, säger Matilda Andin och fortsätter:
– Om man kan bidra till att någon kan få känna sig hemma i sig själv och må bättre så tänker jag att det är värt att göra detta.
För att få skänka sitt hår krävs det att håret inte blivit färgat, det ska minst vara 30 centimeter långt och det ska inte ha några kluvna toppar.
Nu är det åter dags för Matilda att gå till frisören, senast var i maj 2020. Den här gången är det Pernilla Vester som kommer att få klippa av Matildas långa hår.
Eftersom Pernilla säljer peruker till unga och vuxna i sin frisörsalong vet hon vad det betyder för dem att människor är villiga att skänka sitt hår.
– Det är klart att det är fantastiskt för dem att de får höra att folk vill donera sitt hår för att de ska kunna få ha sina peruker. Ibland kan det vara svårt att förstå att det verkligen är någon som har skänkt sitt hår, säger Pernilla Vester och fortsätter:
– Och det behövs verkligen. Jag hade en kund som fick vänta ett och ett halvt år på sin peruk på grund av att det var slut på hår.
Blivit en rutin
Innan håret klipps av tvättas samt torkas det. Sedan delas det upp i olika svansar. Hur peruken kommer att se ut och vem som får den kommer Matilda aldrig att få veta, hon får dock ett diplom som tack.
Hur mår du av att hjälpa till på det här sättet?
– Jag tänker inte så mycket på det, för detta har blivit som en rutin för mig. Jag har som en hårcykel på tre år där jag låter det växa och så klipper jag av det och så är det bara.
”Lättare”
Denna gången skänker Matilda 43 centimeter långt hår.
Hur känns det nu?
– Lättare, svarar Matilda med ett stort leende.
Kommer du göra om det igen?
– Vi får väl se, det är inte omöjligt. Man vet ju aldrig vad som hinner hända, det kanske är jag som tappar håret nästa gång och då kan jag inte skänka det om tre år. Men känslan som jag har nu är dock att det blir av en gång till.