Om akuten i Lidköping läggs ned flyttar vi inte med till Skövde – det budskapet har hörts från flera av de anställda på sjukhuset. En som gör slag i saken Oskar Peterson, ST-läkare på akutmottagningen. Han har sagt upp sig och redan fått jobb på NÄL i Trollhättan.
– En principfråga, menar han.
Oskar Peterson har inget emot kollegorna i Skövde eller arbetsplatsen i sig, utan hans beslut bottnar i brist på förtroende för ledningen.
– Jag kan inte stå och representera en organisation där vår chefsläkare hävdar att vi är svåra att prata med när man inte ens gjort ett försök att diskutera saker med oss. Jag kan inte stå bakom det, säger han och ger på samma bestämda sätt underbetyg åt kunskaperna hos sjukhusstyrelsens ledande politiker.
Beslutet om sjukhusets framtid klubbat – akuten och IVA försvinner från LidköpingMer öppenhet
Är det bättre på NÄL, då? Ja, anser Oskar Peterson. Visserligen är situationen där ansträngd och kommer att bli än mer så när akutmottagningen i Lidköping försvinner. Men där har ledningen ett annat förhållningssätt, menar han.
– De har en sjukhusdirektör som rätt ofta är nere på akuten och kollar läget, och som ibland sätter sig i lunchrummet vid ett tomt bord så att folk, oavsett vem i organisationen, ska kunna prata med honom. Så det är en annan öppenhet, det är en annan dialog, och dialogen förs löpande med de anställda – och det kan man inte säga har varit fallet här. Jag har fortfarande inte hört någonting från någon om någonting.
Väntat beslut
Händelseutvecklingen i sjukhusärendet har varit den förväntade och dagens beslut i sjukhusstyrelsen kom inte, trots uppslutningen vid helgens demonstration, som någon överraskning. För Oskar Petersons röjdes tvivlen i samband med strategiska nämndens beslut.
– Det var någonstans när det mötet var klart – då hade jag tappat hoppet.
Hur är känslan nu på arbetsplatsen?
– Det är väldigt sorgesamt. Det är mycket tårar bland personalen. Folk är ledsna och vet inte riktigt vad de ska göra i framtiden. Vi har ju valt att jobba här. Det är här, med de här människorna, vi vill jobba. Man känner varandra och vet precis hur man kan samarbeta med alla här, för vi är så väldigt sammansvetsade. Att nu inte ha möjligheten att jobba tillsammans gör väldigt ont. Sedan vet jag att jag inte kommer att vara ensam till NÄL. Det är inte bara jag som söker mig till andra ställen.
”Blivit ignorerade”
Uppgivenhet är en annan känsla som Oskar Peterson framhåller.
– Och det bottnar i att vi verkligen har gjort allt vi kan för att belysa problematiken i de här besluten. Att ge kunskapsunderlag och kompetenta åsikter och resonemang för att politikerna ska kunna fatta beslut som inte bara baseras på ren ekonomi. Men vi har blivit ignorerade, säger han och pekar på diskussionen om en eventuell närakut som ett exempel på bristen på insikt.
– En närakut är inte en akut, trots namnet. Det låter jättefint med en akut nära dig, men närakut betyder egentligen nära en akut. Det är en jourcentral nära en akut som kan hantera lättare saker och sedan ha tillgång och närhet till de resurser akuten har, möjligen röntgen och provtagning, och som kan hänvisa patienter till akuten vid behov. En närakut här skulle endast vara en till jourcentral, de skulle inte ha tillgång till något mer.