Dystert på sjukhuset – ingen går oberörd efter nya bakslaget: ”Man är förbannad”

– Det är en dyster stämning på hela sjukhuset. Det märks var man än är.

Så beskriver kirurgen Mia Jildenhed stämningen på sjukhuset i Lidköping dagen efter beslutet om att lägga ner akuten och fem andra avdelningar.

Under torsdagen röstade politikerna i strategiska hälso- och sjukvårdsnämnden ja till att lägga ner akuten och fem andra avdelningar. Såväl personal som patienter uttryckte sitt stora missnöje under fredagen.

Fredrik Thörn och hans tvååriga son Max kommer ut från entrén.

– Jag tycker att det är dumt, svarar Fredrik på frågan om vad han tänker om beslutet.

Varför?

– För att de har lagt två och en halv miljard på att bygga en ny akut i Skövde, för att sedan spara 120 miljoner för att lägga ner akuten som vi har här. Det hade varit bättre om man hade lagt mindre pengar i Skövde i så fall om de inte hade råd med det från början.

När var ni senast på akuten i Lidköping?

– Senast var för ett halvår sedan när min som fick en pinne i ögat. Nu slutade det med att vi fick åka till Skövde ändå eftersom det inte fanns en barnläkare inne, men de kunde åtminstone kolla. Annars hade det tagit en timme innan någon kunnig hade fått kolla på det.

Han fortsätter:

– Man vill ju ha en akutmottagning där man bor. Det tycker jag är en trygghet.

Hur skulle du beskriva stämningen på sjukhuset i dag?

– Vi har inte märkt någon speciell stämning här, vi träffade dock bara på en person. Men jag kan tänka mig att det är en låg stämning inne på akuten i dag.

”Dyster stämning”

Vi stöter också på kirurgen Mia Jildenhed, som ibland arbetar på akutmottagningen.

– Jag jobbar på andra enheter också och det märks att det är en dyster stämning på hela sjukhuset. Det märks var man än är. Ett sådant här beslut drabbar ju alla, säger hon.

– Alla har vi en jättestor oro över hur detta kommer att gå nu framöver. Man känner sig otillräcklig.

Håkan Svanström och Eva-Marie Tholerus är på väg in i byggnaden.

Vad tänker ni efter torsdagens beslut?

– Det är för jävligt. Vi behöver ju ha sjukhuset här i stan, säger Håkan och Eva-Marie Tholerus fortsätter:

– Jag tycker att det är fruktansvärt att man inte lyssnar på all kompetens som finns på alla våra tre sjukhus i Skövde, här i Lidköping och på Näl som har uttalat sig. Då har man inte respekt för de som jobbar för oss varje dag och räddar våra liv.

Hur kommer ni att påverkas?

– Hur många gånger har vi skjutsat in dig i sommar? Är det sju åtta gånger?, säger Eva-Marie och tittar på Håkan som nickar.

– Det är klart att han kommer att påverkas. För så som det ser ut i dag kan jag flexa ut från jobbet för att skjutsa in honom hit men jag har ingen möjlighet att åka till Skövde. Och det är vi ju inte ensamma om. Så detta kommer bli en jättebelastning både för ambulansen men också ur miljösynpunkt.

Tuff dag att gå till jobbet

För akutpersonalen har det varit tungt att ta sig till jobbet.

Vad har ni för tankar i dag?

– Det är sorg, det är som en nära vän har dött. Vi är ett tajt team och vi gör ett bra jobb och det känns för jävligt att vi inte får fortsätta med det. Det känns så fel på så många plan, säger Sandra Cadier, sjuksköterska på akutmottagningen.

Hur var det att gå till jobbet?

– Ledsamt och tungt. Det är ångest. Man är förbannad samtidigt som man vill gråta och man har gråtit.

Hur är stämningen på akutavdelningen?

– Det är tyst och inte lika mycket skratt, det är en dystrare stämning idag, säger Kristina Fahlgren, undersköterska, och fortsätter:

– De flesta patienterna tycker att vi behövs.

Jörgen Ahlén från Vedum sitter och dricker kaffe med ett omplåstrat finger.

– Jag var inne på vårdcentralen i Vara och då hade de inga tider, men min fru tyckte att jag behövde åka in och kolla upp det här så vi åkte till Lidköping och jag gick in på akuten och fick hjälp på två minuter. Så nu väntar jag på att min skjuts ska komma så att jag kan få åka hem.

– Akuten i Lidköping har varit jättebra. Det är ju inte första gången vi åker hit på akutgrejer och det har varit jättebra. Det här beslutet förstår jag inte, det är helt uppåt väggarna, man tycker ju synd om personalen som kämpar men som inte får något gehör.