Hoppa till huvudinnehållet

Margareta och hennes skor går i pension: ”Jag har haft så roligt”

Publicerad:
Reporter Emma Hurtig
Emma Hurtig
emma.hurtig@nlt.se
Margareta Särevik går i pension efter 46 år.
Margareta Särevik går i pension efter 46 år. Foto: Emma Hurtig

Att Margareta Säreviks skor är väl ingångna kan ingen förneka. Precis som hon har de varit i kyrkans tjänst i 46 år.

Nu går både Margareta och skorna i pension:

– Jag har trivts så bra på jobbet, det har varit så roligt. Det är därför jag inte har velat sluta, säger hon.

På körsången. Under dopet, vigseln eller begravningsakten. På babysången och till och med i skolan. De flesta med rötter i Grästorp har nog stött på Margareta Särevik minst en gång under sina liv.

I 46 år har hon arbetat som kantor i Grästorps pastorat, men från början hade hon planerat sitt liv på ett helt annat sätt:

– Jag skulle bli arbetsterapeut, musiken var bara en hobby, berättar hon.

Vi backar bandet några år bakåt i tiden.

Margareta växte upp i Särestad. När hon gick i tredje eller fjärde klass i Håle skola kom musiken in i hennes liv på allvar.

– Vi spelade blockflöjt i skolan, då lärde jag mig noterna. En kompis till mig började spela piano hos en självlärd man, Oskar Andersson. Spel-Oskar eller Kort-Oskar kallades han för, minns Margareta.

Pianospelandet fick sällskap av fiolspel, vilket Oskar också kunde lära ut.

– Vi hittade en gammal fiol på vinden. Fiolen gjordes i ordning och så fick jag spela på den.

Ville ta kantorsexamen

En dag tog Oskar med sig den då tolvåriga Margareta till Särestad-Bjärby kyrka. Där fick hon äntra kyrkorgelpallen för att för första gången trycka sina fingrar mot de svala tangenterna.

– Då tänkte jag att jag någon gång ville ta kantorsexamen. Men jag trodde att det var ett omöjligt mål.

Omöjligt eller ej. Margareta fortsatte i vilket fall med sin hobby. Hon gick gymnasiet i Lidköping och fortsatte att spela piano och fio. Som 19-åring började hon ta orgellektioner för Stanny Gustavsson, en kvinna från Vara som fostrat många av traktens kantorer.

– Jag gick en sjukvårdsbiträdesutbildning och hade praktik Falköping. På vägen hem från den svängde jag förbi Stanny för att spela.

Ofta en slump

Plötsligt verkade det som att det ouppnåeliga mål Margareta satt som tolvåring inte var så långt bort. Efter att 1975 gått en orgelspelarkurs på Hjo folkhögskola och fortsatt med pianolektioner och andra musikkurser kunde hon två år senare ta sin efterlängtade kantorsexamen i Göteborg.

Essunga folkdanslag ackompanjeras bland annat av Margareta på fiol.
Essunga folkdanslag ackompanjeras bland annat av Margareta på fiol. Foto: Peter Hallbäck

– Ofta är det en slump det som händer, och ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå, konstaterar Margareta som ju hade tänkt att hålla musiken på en hobbynivå.

I stället fick hon direkt timjobb som kantor i Särestad och Ås. Snart ringde den ansvarige från Grästorps musikskola och undrade om hon inte kunde ta några pianoelever också. Och så tyckte man att hon lika gärna kunde hoppa in och hålla i musikundervisningen på mellanstadiet, och varför inte även låg- och högstadiet, när hon ändå höll på.

– Jag hade 14 klasser som mest. De elever som gick i nian var inte mycket äldre än jag.

Formade kören

Så småningom bildade Margareta familj med sin Ingvar. Då drog hon ner på tempot och musikundervisningen för att i stället satsa på kantorsyrket.

Utöver att spela på gudstjänster fick hon ansvara för kyrkokörerna, både vuxenkörer och de för de lite yngre. Särestads kyrkokör var då nedlagd, men Margareta fick den på fötter igen.

När kantorn i Håle-Täng och Flakeberg, Åke Paulsson, gick i pension utökades hennes arbetsområde. Kyrkokörerna i dessa socknar slogs så småningom ihop med Särestads.

Noll till hundra

I dag har Margareta fortfarande ansvar för de tidigare nämnda körerna plus Flo-Salkören, samt barnkörerna och pastoratets babysång.

– Jag har alltid gillat att jobba med barn, ja, egentligen alla åldrar, noll till 100.

Just körerna och mötena med människorna är det som fått Margareta att älska sitt jobb:

För 30 år sedan var Margareta med och startade Musik i midsommarnatt, som i år gästades av Midsommarkören. ”Jag ville vara med och fira 30-årsjubileet innan jag gick i pension, och det har jag gjort nu” berättar hon.
För 30 år sedan var Margareta med och startade Musik i midsommarnatt, som i år gästades av Midsommarkören. ”Jag ville vara med och fira 30-årsjubileet innan jag gick i pension, och det har jag gjort nu” berättar hon. Foto: Emma Hurtig

– Det blir en sådan härlig gemenskap på körövningarna. Man kan vara trött när man åker dit, men när man åker hem är man pigg och glad. De ger energi, det säger även körmedlemmarna.

Margareta har också varit noga med att gå kurser och vidareutbilda sig för att inte harva på i samma spår.

– Jag har utvecklats hela tiden, det är viktigt. Eftersom jag har jobbat parallellt har jag kunnat testa det jag lärt mig direkt också.

Ingen tom kalender

Så var det den där stundande pensioneringen. 31 augusti gör hon sin sista arbetsdag, även om avtackningen redan har ägt rum. Tillsammans med kyrkvaktmästare Anna Robertsson avtackades hon i Särestad-Bjärby kyrka i början av juni.

– Det var den söndagen som passade bäst. Jag ville få göra en stor grej med alla körer innan jag slutade, och det gjorde vi på avtackningen. Det var också fint att det var i Särestad, kyrkan där allt började.

Första september och framåt kommer alltså Margaretas almanacka att vara helt tom. Eller?

– Jag kommer inte att vara sysslolös: de tjatar på mig i körerna att jag ska vara med och sjunga, jag rider på onsdagar och ska försöka spela mer med Nossans stråkar. Och jag kommer att hoppa in och vikariera som kantor om det behövs. Sedan har jag min trädgård och mina fyra barnbarn också. Men jag kommer att se till att ha tomma luckor i kalendern, det behöver man.

  • Margaretas mammas skor har även de varit trotjänare under 46 år.
    Margaretas mammas skor har även de varit trotjänare under 46 år. Foto: Emma Hurtig
  • Välanvända kantorsskor.
    Välanvända kantorsskor. Foto: Emma Hurtig

Förresten. Det är inte bara Margareta som lämnar orgelpallen sista augusti. Det gör också hennes skor.

– Ja, mina spelskor! De har jag haft hela tiden som jag varit kantor. De är egentligen min mammas, jag hittade dem i hennes garderob när jag skulle börja jobba som kantor. De fungerar väldigt bra när man spelar, man måste ha släta skor som glider lätt. Jag har tänkt köpa nya flera gånger, men det har aldrig blivit av.

Artikeltaggar

Flo-SalkörenGrästorpGrästorps pastoratKörerMargareta SärevikMusikNossanPensionSkorSärestad

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.