Hoppa till huvudinnehållet

Sandra ofrivilligt barnlös – det blev räddningen: ”Varit en livslång dröm”

Publicerad:
Reporter Emma Edling
Emma Edling
emma.edling@nlt.se
Sandra Carlsson var ofrivilligt barnlös tills hon och hennes ex-make bestämde sig för att bli familjehem.
Sandra Carlsson var ofrivilligt barnlös tills hon och hennes ex-make bestämde sig för att bli familjehem. Foto: Thomas Kühnel

Sandra Carlsson, 30, från Grästorp drömde om att en dag bli mamma.

När det inte gick att få biologiska barn skickade hon och hennes ex-make in ansökan för att bli familjehem. På sex år har hon haft fem barn.

På en gård ute i Hyringa, strax utanför Grästorp, bor Sandra Carlsson, de två glada hundarna, den motorintresserade tonåringen och den busiga fyraåringen. Att Sandra en dag skulle få kallas ”mamma” var en dröm sedan tidig ålder.

– Vissa vill ut och resa medan andra vill satsa på karriär, men jag har alltid bara få velat bli mamma. Det har varit min livsdröm sedan jag var tonåring.

Drömmen sattes på sin spets när Sandra, 17 år gammal, fick reda på att hon har PCOS. När Sandra senare träffade sitt ex var de medvetna om att hennes PCOS kunde påverka möjligheterna att få biologiska barn.

Efter bara ett år tillsammans påbörjar de en resa med provrörsbefruktning (IVF). Efter ett år av försökande kom Sandra hem från en baby shower och kunde inte resa sig ur bilen.

– När jag kom hem därifrån kände jag: ”Jag kommer aldrig få en egen babyshower. Det är ingen som kommer anordna det till mig för jag kommer inte kunna bli gravid”. Jag var helt förstörd.

Efter ytterligare en IVF-insättning utan resultat ansökte Sandra och hennes ex till Göteborgs kommun om att bli familjehem. Kort därefter följde en process med telefonsamtal, fysiska möten och långa intervjuer. Efter några månader blev de matchade med ett liten pojke.

– Det var både spännande och nervöst. Även om det inte var vårt barn skulle vi få ta hand om ett barn. I början var det mest våra känslor, sen när vi fick reda på att det fanns ett barn som vi matchat med och när vi skulle åka dit första gången då blev det helt plötsligt mycket mer komplext i känslorna. Då var det helt plötsligt en mamma och en pappa som skulle förlora sitt barn.

”Man blir en familj”, säger Sandra om barnen som genom åren bott på gården.
”Man blir en familj”, säger Sandra om barnen som genom åren bott på gården. Foto: Thomas Kühnel

Hur förbereder man sig inför ett sådant möte?

– Det är nog jätteolika. Vissa gånger är det frivilligt från föräldrarnas håll och att de har känt att de behöver detta, men är det en LVU så är det oftast mot föräldrarnas vilja. Då är det såklart ännu mer komplext. Det beror helt på vart föräldrarna befinner sig.

Efter att det första barnet kommit hem till Sandra och hennes ex dröjer det cirka ett och ett halvt år innan ett syskonpar flyttar dit. Syskonparet bor på gården i nio månader.

"Man blir en familj”

Efter att såväl den första pojken som syskonparet lämnat gården valde Sandra och hennes ex att gå skilda vägar. Sandra beslutade att behålla gården och att fortsätta med familjehem, ett beslut som för henne var självklart.

I cirka en månad var hon ensam på gården innan hon fick ta emot en tonårspojke. Från att tidigare tagit emot yngre barn blev det här en annan utmaning.

– När jag skulle träffa tonåringen första gången var man nervös på ett helt annat sätt. Hur pratar man med en tonårsgrabb som ska flytta från Göteborg till ett hus ute på landet i en kommun som han kanske knappt har hört talas om? Men det gick bra och vi har fått en jättefin relation.

Efter ytterligare en period fick Sandra och tonåringen sällskap av en liten pojke som också flyttade in på gården. Snabbt blev de en familj.

I matsalen hänger en lodrät planka med handavtryck från alla de fem barn som varit familjehemsplacerade hos Sandra.
I matsalen hänger en lodrät planka med handavtryck från alla de fem barn som varit familjehemsplacerade hos Sandra. Foto: Thomas Kühnel

I matsalen där vi sitter vid det långa matsalsbordet ser man på en av väggarna en lodrät planka med vita handavtryck. Det är handavtryck från de fem barn som under de senaste sex åren varit familjehemsplacerade på gården.

– Man blir en familj. Sen är det klart att det då blir smärtsamt när barnen flyttar, men hellre att ta den sorgen än att inte ha haft dem i sitt liv alls.

Stor brist

Bristen på familjehem är akut på många håll runt om i landet och behovet av att fler öppnar sina hem för behövande barn är stort.

– Det är brist på både familjehem, jourhem och kontaktfamiljer. Det finns många föräldrar, framför allt ensamstående, som kan behöva avlastning bara en helg i månaden eller varannan helg. Hade den familjen fått det i tid så hade man kanske kunnat förhindra ett omhändertagande av det barnet i vissa fall.

Vad skulle du vilja säga till de som går i tankarna att bli familjehem?

– Det är ett stort beslut som påverkar hela ens familj, speciellt om man har barn sedan innan. Det är upp- och nedgångar om man gör det, men man får ut så fruktansvärt mycket av det också. I slutändan är det värt det. Jag hade dött för de här barnen och så länge de vill ha mig i deras liv så kommer jag vara i deras liv oavsett hur gamla de är.

Fotnot: PCOS är en förkortning av polycystiskt ovarialsyndrom. PCOS orsakas av en obalans av hormoner från äggstockarna. Det kan bland annat göra att du får oregelbunden eller utebliven mens, ökad hårväxt på kroppen och får svårt att bli gravid.

Artikeltaggar

BarnFamiljehemFamiljelivGrästorpGöteborgs kommunHyringaMänskligt

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.