Lidköpingsduo ger ut bok om ensamhet: ”Då fastnade skrattet i halsen på mig”

När ensamheten tryckte på för hårt kom ångesten.

Men det satt långt inne för Sandra Torbjörnsdotter att våga blotta hur hon kände.

Nu ger hon och samtalsterapeuten Suzanne Pärlhamn ut boken ”Kan vi prata om ensamhet”.

Vi träffas hemma hos Sandra i bostaden mitt i centrala Lidköping. I lokalerna intill driver hon och kollegan Anna Döse, PR-byrån Dotter & Döse.

Sandra virvlar omkring och visar de fina inredningsdetaljerna i huset. Hon är glittrig och snabbpratad, men när hon till slut sätter sig ned med en kopp kaffe framför sig blir hon allvarlig.

Det var efter flera år i samtalsterapi hos psykosyntesterapeuten Suzanne Pärlhamn som hon beslutade sig för att formulera sig kring en av vår tids kanske minst uppmärksammade skamkänslor – att som vuxen känna sig ensam och utanför.

Hon frågade Suzanne, som efter slutförd terapi kommit att bli hennes vän, om hon ville delta i ett bokprojekt om ensamhet.

– Jag hade brottats med en ensamhetskänsla som hela tiden spökade hos mig. Jag träffade jättemycket människor, jobbade delvis i Stockholm och blev bjuden på mycket näringslivstillställningar – samtidigt som jag kände mig så otroligt ensam.

Utåt sett välmående

Hon hade flyttat till Lidköping 2012 och därefter separerat och var en av många singelmammor i stan.

”Utåt sett var jag marknadschefen som gjorde internationell karriär, singelmorsan som sprang maraton och den spralliga tjejen som alltid hade ett skratt över. Ett skratt som allt för ofta fastnade i halsen i samma stund som jag klev in över tröskeln till min lägenhet”, skriver hon i boken.

För henne var fredagsmyset som andra ägnade sig åt mer ett fredags”rys”, de dagar då hon inte hade sina barn hemma.

Ond cirkel

Sandra upplevde att hon det var svårt att bli en del av sociala sammanhang i Lidköping och känslan av ensamhet fick henne till slut att få ångest. Det gav i sin tur dålig självkänsla och i stället för att öppna sig och berätta som det var, hamnade hon i en ond cirkel där hon drog sig undan på fritiden.

– Det är viktigt för oss människor att få känna tillhörighet, säger Suzanne, som tror att det kan vara en extra utmaning att hitta vänner i vissa städer på grund av att de sociala strukturerna formas redan i tidig ålder och förblir de samma.

Upplever en social mur

Sandra känner igen sig i de upplevelser som en del inflyttade Lidköpingsbor vittnat om: att det kan vara svårt att bli inkluderad i nära sociala relationer.

– Jag kan uppleva att det finns sociala murar här och den upplevelsen var en av orsakerna till att den här djupa ensamhetskänslan tickade igång. När jag mådde som värst var det sommar och kommunen ställde ut bänkar på stan där det stod ”Vill du prata lite?”. Bänkarna var en reaktion på artiklar i det här ämnet som ni skrev om i NLT.

Hon tänkte då att hon aldrig skulle sätta sig på en sådan bänk.

– Det första många gör när de känner sig ensamma är att försöka dölja för omgivningen att de känner sig just ensamma. Att sitta där var helt otänkbart för mig.

Å andra sidan är hon medveten om att bänkarnas budskap rent allmänt även kan uppfattas som träffsäkra och att de ger en välbehövlig påminnelse till invånarna i Lidköping att våga bjuda på sig lite mer.

Forskning och erfarenheter

Den bok som är frukten av Suzannes och Sandras samarbete syftar till att få igång samtal om ensamhet. Genom att varva forskning med personliga erfarenheter, bilder och dikter, har de velat skapa en lättillgänglig bok.

– Det här är i högsta grad en fråga för folkhälsan. Det är ett högaktuellt ämne. Regeringen fattade nyligen beslut om att satsa 145 miljoner kronor på att förebygga och motverka ensamhet.

Att de valt ett tema som ligger i tiden visar det intresse som boken väckt. Den 25 april, samma dag som den ges ut, sitter de i TV4:s soffa i Nyhetsmorgon för en intervju.