Hoppa till huvudinnehållet

Fem föräldrar om hög frånvaro – oro och ständig kamp: ”Har inte möjligheterna”

Publicerad:
Reporter Mats Rosqvist
Mats Rosqvist
mats.rosqvist@nlt.se
Att ha ett barn med hög skolfrånvaro innebär en stressfylld tillvaro.
Att ha ett barn med hög skolfrånvaro innebär en stressfylld tillvaro. Foto: Thomas Kühnel

Att ha ett barn med hög skolfrånvaro innebär en ständig kamp och oro.

Stelbenta krav från skolan, social stress och brist på resurser till tidiga insatser är några av de problem som föräldrarna lyfter fram.

Efter NLT:s artikel om antalet elever med hög frånvaro på framför allt Alléskolan har reaktionerna varit många. Flera föräldrar har hört av sig och NLT har träffat fem av dem.

Till att börja med kan man konstatera att även om det nu till äventyrs skulle finnas föräldrar som inte bryr sig, så gäller det i alla fall inte en enda av dem som NLT varit i kontakt med. Tvärtom handlar det inte sällan om föräldrar som kämpar så att de står på gränsen till utmattning för att få skolgången att fungera. När inget hjälper blir vanmakten stor.

– Det som föräldrar brukar vara nästan mest rädda för av allt är ju att bli anmäld till det sociala eftersom det betyder att man kan bli av med sitt barn. Men jag har kommit dit att jag känner – anmäl mig om det betyder att ni har en lösning för mitt barn, säger en av dem.

Varje historia är unik och vilket problem allt startade med är olika. Men antingen det rör sig om dyslexi, olika neuropsykiatriska funktionshinder eller rent fysiska sjukdomssymptom, så tar problematiken i regel sin början betydligt tidigare än i högstadiet utan att man lyckas komma tillrätta med det.

– I början var jag trygg med att skolan kommer att lösa det här. Men det tog ganska lång tid. Och när jag började läsa på, så förstod jag att det nog inte fanns så mycket kunskap om det här, säger en mamma till en elev med dyslexi.

Svårt hitta orsak

En annan förälder berättar att det hela började med magproblem som under ett par år eskalerade med allt högre frånvaro som följd. Någon orsak till eller lösning på problemen har man inte funnit.

– Det är svårt att säga vad man skulle ha gjort. Jag tänker i efterhand att man skulle ha upptäckt att det var något allvarligare, men då förstod man inte. Hur skulle vi kunnat göra det, vi förstår fortfarande inte, säger han.

En tredje förälder vittnar om en rad undersökningar, men att såväl vården som skolan mer eller mindre verkar famla i mörkret.

– Jag känner att min son mer eller mindre har varit en experimentverkstad, säger hon.

Men även om det inte går att komma tillrätta med de underliggande medicinska problemen eller funktionshindren, så är en genomgående uppfattning hos föräldrarna att det ofta skulle finnas möjligheter att förhindra att det utvecklar sig till långtidsfrånvaro.

– Lärarna vet i regel väldigt tidigt vilka barn som finns i riskzonen och de vet vilken hjälp som skulle behövas. Men det handlar om resurser, de har inte de möjligheterna, säger en förälder.

Svårare i högstadiet

När eleverna kommer till högstadiet blir allt ofta svårare. Större frihet och högre krav är en kombination som en del elever inte kan hantera. De nationella proven nämns som en stor stressfaktor. En annan mycket stor källa till stress är sociala krav.

– Elever blir inte automatiskt mogna bara för att de börjar sjuan, säger en förälder.

Förväntningar på att elever själva ska lösa konflikter, hantera besvärliga sociala situationer själva blir för stora.

– Elever som inte alls går ihop sätts att jobba ihop med motiveringen att de förväntas vara så vuxna att de ska lösa situationen. När de inte klarar av det, så skulle det behövas stöd och vägledning – men det saknas, tillägger hon.

Högstadiets större frihet och högre krav kan bli problematiskt för många elever.
Högstadiets större frihet och högre krav kan bli problematiskt för många elever. Foto: Mats Rosqvist

Resultatet blir ökad stress och oro som inte sällan förvärrar fysiska symptom som magproblem och hudutslag och ökar tröskeln att komma tillbaka till regelbunden skolgång.

– Jag skulle önska att elever som varit borta mycket bara kunde komma och vara i skolan helt utan prestationskrav till att börja med, säger en pappa.

Stelbenta krav

Föräldrarna upplever att de själva också ofta möts av stelbenta krav när de försöker hitta sätt att hantera situationen utan att konsekvenserna för barnens skolgång ska bli alldeles för allvarliga. Extra skolböcker för att kunna jobba hemma, tekniska hjälpmedel eller insatser och anpassningar i skolan är svårt att få igenom, menar flera.

– Man behöver läsa på alla lagar för att kunna ställa krav på skolan, säger en mamma

Istället upplever de ofta att skolan lämpar över ansvaret på föräldrarna på ett sätt som inte fungerar i praktiken. En mamma sammanfattar problemet:

– Det säger att om han inte kommer till skolan så kan de inget göra. Men hela problemet är ju att det är just det som inte går.

Samtidigt som problemen väntar på sin lösning rinner tiden iväg och barnen riskerar att få en dålig start i livet. Oron och frustrationen hos föräldrarna är påtaglig.

– Jag vet inte hur jag ska motivera min son att gå upp på morgonen, det enda han ska göra den dagen är att spela kort med mig.

Läs också

Artikeltaggar

BarnDyslexiLärareSkola och utbildningStressVaraVara kommun

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.