Småbarnsmammorna tyckte det var synd att urvuxna men fina barnkläder skulle skänkas till insamlingar. Så startade idén om en barnklädesloppis i Barne Åsaka.
– Nu gör vi detta för 14:e gången, och intresset har ökat för varje år, säger Cissi Fogel och Helena Jonsson.
På lördag är det dags: Då hålls barnklädesloppisen i Barne Åsaka bygdegård för 14:e gången. Strax före öppnandet vid nio på morgonen brukar närmare 100 personer stå i kö för att komma in och fynda bland kläder och leksaker.
– Vi har en väldigt hektisk helg framför oss. Men det är roligt att intresset för vår loppis är så stort, säger Cissi Fogel och skrattar.
Cissi Fogel i Lekåsa är en av de sju mammorna i trakterna kring Jonslund, Lekåsa och Barne Åsaka som ordnar den populära barnklädesloppisen i samarbete med Barne Åsaka bygdegårdsförening.
Ökat intresse
Evenemanget som i dag lockar kunder från såväl Trollhättan som Vårgårda startade redan 2014.
– Vi satt och pratade, tyckte vi hade för mycket kläder som var urväxta, men samtidigt väldigt fina. Vi tyckte det var synd att bara skänka dem till någon insamling, och det var så idén om en barnklädesloppis startade, berättar Helena Jonsson.
I dag har loppisen ett tak på 60 säljare, som vardera får lämna in maximalt 60 saker att sälja. Efter uppehållet under pandemiåren har intresset definitivt ökat, märker mammorna:
– Biljetterna tar slut väldigt fort, det känns som det ökar mer och mer. Man funderar ju på om det hänger ihop med det ekonomiska läget just nu, säger Cissi och Helena.
Ni har inte funderat på att utöka antalet säljare?
– Vi hade ju kunnat göra det, intresset finns ju. Men det handlar om att vi ska hinna med också. Formatet nu är ungefär vad vi klarar av, säger Helena.
Sköter hela loppisen
Mammorna sköter hela loppisen, med allt från att packa upp och vika kläder, sortera, hänga, lägga ut och sälja. De har valt att hålla försäljningen i egen regi för att det blir bättre ordning – även om det innebär många timmars arbete. Säljarna bestämmer vad de vill att inlämnade varor ska kosta, och det som inte säljs lämnas tillbaka till säljarna. Eller skänks ifall säljaren inte vill ha tillbaka det.
– Vi tar ju en lite procentandel på varorna, men om man lägger det i förhållande till hur många timmar vi lägger på detta så är det ju knappast lönsamt, ler Cissi och fortsätter:
– Men det här har ju blivit en grej för oss, vi gör det för att det är roligt. Vi har en fin gemenskap i gruppen, och loppisen blir något vi gör tillsammans.