34-åriga Grästorpsbon Johanna Larsson åker tillsammans med sin assistent till Främmestads Bygdegård varje söndag. Väl där får Johanna dansa bugg medan hennes favoritmusik spelas högt i högtalarna.
Det kryllar av människor i bygdegården i Främmestad när dansbandsmusiken strålar ut från högtalarna. Salen är full av människor i olika åldrar som inledningsvis går på stället i takt med musiken, medan instruktören står i mitten och med huvudet nickar i takt med stegen.
I röd kavaj syns Grästorparen Johanna Larsson med sitt långa hår utsläppet och ett stort leende på läpparna. Det märks att hon trivs med att få dansa, med musiken som spelas och gemenskapen i salen
När uppvärmningen är klar är det dags att fatta en partner och låta sig ledas genom en bugg. De snurrar och skrattar när de tar sig fram längs trägolvet.
I över 10 år har Johanna Larsson tillsammans med en assistent besökt Malmabuggarna en dag i veckan för att få dansa.
Intresse för mode
Efter fyrtiofem minuter är det dags för fikapaus. Johanna slår sig ned till bords med en kopp kaffe och tilltugg. Till en början är hon blygsam – men tillsammans med sin assistent berättar hon hur dagens outfit är väl genomtänkt. Det krävdes tre ombyten innan allt kändes rätt.
Utöver dans är mode ett stort intresse för Johanna. Hon gillar att tänka på det lilla extra, att klä upp sig och matcha kläderna med accessoarer.
– Dessa är nya, säger Johanna och visar örhängena som är formade som ett hjärta.
Även halsbandet, ringarna och det svarta diademet är på. När hon får frågan om sin favoritfärg krävs det till en början lite betänketid, men så konstaterar hon:
– Det är röd.
Det förklarar den röda kavajen. Men när hon får frågan vad som är roligast, mode eller att dansa så krävs det ingen eftertanke innan Johanna svarar:
– Dansen är roligare!
Får energi av dansen
Johanna och assistenten berättar hur de på vägen till bygdegården lyssnat på dansbandsmusik i bilen. När Johanna får frågan om sitt favoritband så är svaret självklart:
– Det är Larz-Kristerz.
Mer än så hinner vi inte innan fikapausen är över och Johanna far upp och in på dansgolvet för att åter sätta igång.
Plötsligt slår klockan strax efter fem på eftermiddagen. Musiken tystnar och det är dags att avsluta för att åter åka hem till Grästorp.
Visst skulle man då kunna tro att Johanna är trött, men så är inte fallet. Hon menar själv att hon blir pigg av att få dansa och tycker desto mindre om att behöva åka därifrån.
Men snart är det söndag igen och då rullar de åter in på grusparkeringen med dansband i bilen, en genomtänkt outfit och ett förväntansfullt leende på läpparna.