Ingalill Wretman har alltid älskat retromodet. Nu har hon startat företag där hon syr retrokläder på beställning av återvunna tyger.
– Både kvinnor och män var snyggare förr. Det var en annan stilkänsla då, tycker Ingalill.
Modellerna kunde vara som hämtade ur 40-, 50- och 60-talet. Inspirationen får Ingalill Wretman från gamla filmer, tidningar och bilder. Mönster ritar hon själv, och tygerna kommer från loppisar eller gamla kläder. För hållbarhet och återbruk är också viktiga ingredienser i Ingalills skapande.
Retrostilen har hon själv haft sedan många år, företaget har vuxit fram ur det egna intresset.
– Det var ett roligare mode förr helt enkelt. Kvinnorna var snyggare tycker jag, både män och kvinnor hade mer stil på den tiden – kläderna var skurna på ett visst sätt så de skulle framhäva kroppen på bästa sätt oavsett om man var smal eller kurvig, säger Ingalill, som dock är noga med att betona att det är stilen från flydda tider hon gillar, inte värderingarna.
Symaskinen brann upp
Ingalill har alltid sytt. Som barn fick hon låna en symaskin, och använde den med sådan frenesi att den brann upp. Hon gjorde sina egna kläder, och hittade redan på den tiden sin egen stil.
– Egentligen har jag väl aldrig varit särskilt ”rätt” i min stil, aldrig riktigt passat in. Men man måste ju inte följa trender, man ska ha det man själv tycker om och sedan får andra tycka vad de vill. Det försöker jag lära mina barn också, säger Ingalill.
Med åren blev pojkflickan mer ”tjejig”, och Ingalill började sy klänningar istället för byxor. Hon fastnade för retrostilen, och har sedan dess utvecklat sin egen stil – varken rockabilly, raggare eller något annat, utan en kvinnlig vintage-retro-stil.
Snart började folk i omgivningen fråga om hon inte kunde sy till dem också, och hobbyn utvecklades till att Ingalill åkte runt på marknader och sålde retrokläder.
– På den tiden importerade jag kläder, men slutade när pandemin kom. Däremot har jag hela tiden sytt kläder på beställning, berättar Ingalill.
”Rullar på bra”
Hon är utbildad inom vården, men har de senaste åren jobbat i butik. När butikstimmarna skars ned allt mer, så till den grad att det knappt lönade sig att pendla från gården utanför Främmestad så bestämde sig Ingalill för att satsa på sitt företag fullt ut.
– Målet är att kunna försörja mig på företaget, att det ska bära sig. Det rullar på ganska bra redan nu, jag får en hel del beställningar så kanske kan det vara verklighet om ett halvår, ett år. Samtidigt vill jag ju inte växa för mycket, så man behöver lägga ut produktionen, säger Ingalill.
Hon ler lite:
– Jag får väl testa mina vingar och se om det går. Annars är det ju bara att gå tillbaka och bli anställd någonstans igen.
En röd tråd
Hon syr inte bara kläder, utan tar också beställningar på exempelvis att klä om möbler, sy överdrag till swimmingpooler och byta bilklädsel. Återbruket går som en röd tråd genom hela verksamheten.
– Jag försöker hålla fast vid grundidén så att alla kläder jag gör är av vintage. Jag köper mycket på loppisar. Jag tycker man ska ta tillvara på saker. Trenden går ju däråt också – i dag är stilen hemma hos folk mer personlig och med äldre saker, inte alls så Ikea-nischat som det var för 10 år sedan.