Hoppa till huvudinnehållet

De vädjar om hjälp till hemlösa: ”Är som att bevittna ett långsamt självmord”

Publicerad:
Reporter Sandra Skeppar
Sandra Skeppar
sandra.skeppar@nlt.se
På Riksbyggens trappa på Skaragatan har den hemlösa kvinnan legat vid flera tillfällen. Claes-Bore Niklasson, som är förvaltare Riksbyggen, är en av de som engagerar sig i hennes öde.
På Riksbyggens trappa på Skaragatan har den hemlösa kvinnan legat vid flera tillfällen. Claes-Bore Niklasson, som är förvaltare Riksbyggen, är en av de som engagerar sig i hennes öde. Foto: Sören Turesson

En hemlös kvinna i Lidköping fortsätter väcka starka reaktioner. En av dem som följt kvinnans öde är Claes-Bore Niklasson som är förvaltare på Riksbyggen i Lidköping.

– Flatheten ifrån myndigheterna i fallet är häpnadsväckande. Det är så otroligt uppenbart att det är en människa i nöd.

Claes-Bore känner en frustration över att samhället till synes inte kan hjälpa människor som avböjer den hjälp som erbjuds.

– Det känns ju som att man varje dag bevittnar ett långsamt självmord. Det är frustrerande att se hur samhället faller platt. Det är en sådan flathet. Kan personen säga nej så är det ”nejet” som gäller, säger Claes-Bore.

Trots oro – polis och social kan inte hjälpa hemlös i kylan: ”Egna viljan avgör”

Den hemlösa kvinnan i Lidköping blir för honom en slags symbol för samhällets misslyckande.

Sedan i somras har Lidköpingsbor sett henne. Först i området runt stationen, och sedan längst Skaragatan och sovandes på olika parkbänkar.

”Människoöde utan dess like”

Carina Edvinsson är ordförande på Riksbyggens bostadsrättsförening Lidköpingshus nr 7. Bostadsrättsföreningen har tre hus på Skaragatan där även flera näringsidkare har sina lokaler ut mot gatan. Hon har följt kvinnans öde sedan hon mer eller mindre flyttade till gatan i början på september i år. Till en början bodde hon på trottoaren vid busshållplatsen på Skaragatan innan hon ”flyttade till” utomhustrapporna i omkringliggande fastigheter och lokala näringsidkare. De försök som gjorts för att hjälpa henne har varit fruktlösa säger Carina.

– Hon blir arg och ger fingret till folk. Hon vill inte ha någon hjälp. Men jag vill verkligen inte klanka ner på den här människan. Det är bara så synd om henne. Det är ett människoöde utan dess like.

Även Claes-Bore säger att han har försökt prata med kvinnan.

– Men när hon blir aggressiv så backar man och tänker att det här får jag ta med polisen.

Jobbigt att hantera

Men efter en lång rad samtal dit så har han förstått att det är inte är så lätt, inte ens för polisen.

– Man förstår att det här är någonting som de tycker är oerhört jobbigt att hantera. Men det tycker såklart alla. Det som gör det extra jobbigt är att man får uppfattningen att alla tänker att problemet försvinner när det blir kallt ute. Det känns ärligt som att man inväntar vintern och hoppas att problemet löser sig den naturliga vägen. Ambulans har redan varit tillkallad när en orolig person inte såg livstecken ifrån henne.

Polisen och bollandet med hemlösa – därför är tvångsvård svårt: ”Frustrerande”
Claes-Bore Niklasson har vid flera tillfällen ringt till polisen då kvinnan legat på trottoarer och i trappor till Riksbyggens fastigheter. Han upplever att myndigheternas flathet kopplat till kvinnans öde är häpnadsväckande.
Claes-Bore Niklasson har vid flera tillfällen ringt till polisen då kvinnan legat på trottoarer och i trappor till Riksbyggens fastigheter. Han upplever att myndigheternas flathet kopplat till kvinnans öde är häpnadsväckande. Foto: Sören Turesson

Kvinnan har också blivit trakasserad av ungdomar enligt Claes-Bore.

Som fastighetsförvaltare har han sett flera exempel på människor som ramlar igenom samhällets skyddsnät.

– Bara i mitt jobb ser vi massvis med människor som egentligen inte klarar av att bo själva eller ta hand om sig. Det finns så många människoöden och samtidigt en stor anhöriggrupp som får lite eller obefintligt stöd.

Det stora misslyckandet

Hans tankar går till socialtjänstlagen 1982 vars stora syfte var att gå från kontrollerande till att bli mer serviceinriktat och bygga på att människor skulle ha rätt att själva bestämma över sina liv. Den ersatte då de tidigare barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen. 1995 kom sedan psykiatrireformen vars syfte var att psykiatrins patienter skulle ut i det svenska samhället och bli en del av det. Mentalsjukhusen skulle monteras ner. Många av dem som skrevs ut från sjukhusen under dessa år kom att leva under svåra förhållanden, och än idag debatteras om man gjorde rätt.

Kvinnans öde har de senaste månaderna engagerat många. Men i ett läge där någon inte vill ha hjälp har det visat sig vara svårt för samhället att agera.
Kvinnans öde har de senaste månaderna engagerat många. Men i ett läge där någon inte vill ha hjälp har det visat sig vara svårt för samhället att agera. Foto: Thomas Kühnel

– Det var som att man tänkte att nu tömmer vi alla psykavdelningar och skickar ut dem i lägenheter istället. Det är klart att det var både rätt och fel, diskuterar han och reflekterar över det han idag ser;

– Personer som inte klarar av att bo själv, eller som bor på gatan, måste ju tas omhand. Men idag blir det en oerhört stor process när hjälpen bygger på personens fria vilja.

Fria viljan avgör

Claes-Bore syftar på att socialtjänstlagen bygger på frivillighet, något NLT tidigare skrivit om. Vill personen i fråga inte ta emot den hjälp som erbjuds så tar det oftast stopp.

– Ingen vågar säga saker som att personer borde tvångsomhändertas. På 70-talet gick man in och tvångsomhändertog de här människorna, var det bara fel det man gjorde då? Eller borde man kunna göra det idag också?

Carina Edvinsson hoppas nu att socialtjänsten i kommunen inte ger upp på kvinnan.

– Det vore synd om ingen kan ta sig an henne och övertala henne att flytta in på ett äldreboende till exempel, till slut måste ju någon inse att det här inte fungerar.

TIPSA NLT: Redaktionens grävteam står redo– vad blir nästa avslöjande?

Artikeltaggar

Brott, lag och rättFastigheterHemlöshetLidköpingPsykisk ohälsaRiksbyggenSkaragatanVård och omsorg

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.