Löfstedt öppnar upp om mörka tankarna och pausen från bandyn: ”Panikkänsla”

De mörka tankarna har funnits där, till och från, under en längre tid.

I Villas bortamöte med Vetlanda brast det för Johan Löfstedt, 36.

– Det gick över i panikkänsla. Jag ville bara av isen, säger han i en lång intervju med NLT-sporten.

Efter nästan två veckor med sjukdom som frånvaroorsak meddelade Johan Löfstedt i helgen att det är prestationsångest som håller honom borta från spel.

För Löfstedt kom inte smällen i Vetlanda som en blixt från klar himmel. Han har, ur ett måendeperspektiv, haft en jobbig start på elitserien. Det var mot moderklubben Vetlanda, i den tredje omgången, som det kulminerade.

Redan på matchdagen kände sig Löfstedt orkeslös, att energin saknades.

– Jag var sjukt trött. Det kändes inte alls som man vill att det ska kännas inför en match. Kroppen svarade inte, men jag tänkte att det kanske släpper under matchens gång.

I det läget hade inte Löfstedt nämnt något om de mörka tankarna för någon, bortsett från sin pappa. Men matchen mot Vetlanda blev en brutal väckarklocka.

– Jag hade inte kontroll på skridskorna, händerna eller klubban. Jag var inte där, även om jag var där. Jag ville bara av isen.

Var inte i balans

Efter matchen gjorde Löfstedt en tv-intervju med NLT. Där och då var han inte i balans.

– Det var inget som jag ville göra, men jag gjorde det ändå. Det är ju så jag fungerar. Just då mådde jag inte speciellt bra, allt hade precis kulminerat.

Samtidigt var det i den vevan han bestämde sig för att berätta om problemen. Sent på natten, efter hemresan från Vetlanda, skickade Löfstedt ett SMS till tränaren Johan Sixtensson. Frågan i meddelandet var om han ville prata.

– Jag ville berätta och möttes av stor förståelse från Johan. Det kändes bra. Han hade inte märkt något förrän i matchen mot Vetlanda.

Funnits med länge

I det läget hade prestationsångesten funnits med Löfstedt i många år, fast på väldigt olika nivåer. Ibland hanterbar och ibland lite tydligare.

– Jag har alltid haft lätt för att få in negativa tankar i systemet. Jag tror att alla har en viss prestationsångest, men den måste vara under kontroll. Den gör att det man håller på med känns viktigt.

Så var det inte när Löfstedt var i 20-årsåldern och såg en karriär inom golfen framför sig. Då tog de negativa tankarna över, vilket var grundorsaken till att han avbröt sin satsning 2005.

– Jag har alltid kunnat skratta och skämta om det, men jag slutade med en sport som jag älskar. Det har gett ett ärr som aldrig kommer att försvinna. De tankarna och känslorna som gjorde att jag slutade med golfen kände jag igen nu. Det vill jag inte uppleva igen.

Hur är din relation till golfen i dag? Kan du påminnas om de mörka tankarna när du spelar?

– Nu är det ju en helt annan nivå, men det kan komma glimtar av det, som jag känner igen. Det jag var med om i golfen var det värsta i mitt liv.

Sedan den där tisdagskvällen i Vetlanda har Johan Löfstedt försökt att hitta svaret. Han har tagit professionell hjälp samt arbetat med sig själv. Inledningsvis handlade det bara om vila. Men efter fem dagar i soffan, började han smyga sig tillbaka till vardagen.

– I vardagslivet mår jag hur bra som helst. Där är det inga problem. Det är ingen vägg vi snackar om. De första dagarna var jag helt bortkopplad från allt. Jag såg inte på någon bandy, inte ens våra matcher. Det var ett litet stresspåslag när jag visste att vi spelade, men jag ska ta det lugnt, ta det dag för dag. Jag känner ingen stress från mig själv eller någon annan.

Det var inledningsvis tyst kring din prestationsångest, varför berättar du nu?

– Först visste vi inte riktigt vart det skulle ta vägen. Vi tog det dag för dag, sa att jag hade feber eller något sådant. Efter den andra matchen började det pratas och ryktas. Då var det lika bra att berätta. Privat har det inte varit några problem att prata om det. Jag har inte varit tyst kring hur jag har upplevt de senaste veckorna.

– Jag skäms inte ett dugg för att prata om det. Jag tror att väldigt många känner igen sig, fast i olika utsträckning. Dessutom har jag alltid varit intresserad av, och fascinerad av, hur hjärnan påverkar idrottare.

Är du rädd för att tankarna inte ska gå att kontrollera?

– Den känslan hade jag i Vetlanda, och det vill jag inte vara med om igen. Den har jag respekt för. Nu har jag fått professionell hjälp och vet att man ska acceptera vissa tankar, att de inte är så farliga.

Sedan Villaspelaren outade sitt mående har de varma hälsningarna haglat in, både från nära vänner och, för Löfstedt, okända.

– Jag är väldigt tacksam för det. Det borde vara mer värme i människan i stort.

Det är fortfarande oklart när Johan Löfstedt är tillbaka isen.

Han tar det dag för dag.