I våras bestämde sig kyrkogårdspersonal att släppa upp en grönyta på Levene kyrkogård till ängsmark i den delen som ligger närmast samhället.
– Det fick gå en vecka, två veckor, och det blev bara finare ju längre vi väntade, säger kyrkogårdsförman Sara Saleryd.
Ett projekt med att göra om en grönyta till ängsmark startades på Levene kyrkogård redan 2009. Ängsfrö såddes i och ytan lämnades oklippt. Men det var många besökare som inte förstod vitsen med det hela, och det talades inte så mycket om biologisk mångfald just då. Så projektet lades ned och ytan började klippas och skötas som vanligt igen.
Sedan dess har det legat vilande fröer i marken som bara har väntat på att få komma upp.
– De kan ju ligga och vila ganska länge. Så vi har gjort om lite under våren och har satt upp skyltar som förklarar varför, säger Sara.
Kyrkogårdsarbetare Lisa Nordström har följt ängen på nära håll tillsammans med sina kollegor Anna Adolfsson och Ester Erlandsson.
– Det är väldigt fint att få följa blommorna i olika färgskeden, vitt, gult och lite blått. Häromdagen var det bara vita fjärilar som flög i hela alltet också, så det är olika vilka insekter som kommer, säger hon.
De har skapat ett rum där insekter, fjärilar och även fåglar trivs bättre, vilket gör att det finns många miljövinster med att anlägga ängsmark. Att låta bli att köra en gräsklippare fram och tillbaka varje vecka minskar utsläppen och att gynna den biologiska mångfalden för insekter är viktigt för alla grödor som är beroende av pollinatörer.
– Man kan ju tycka att en kyrkogård är en grön miljö, men det är ju få miljöer som är så artfattiga som parkmiljöer där det trimmas så hårt. Allt ogräs som blommar ska bort. Det enda är det som växer på gravarna, men det är inget för insekter, säger Sara.
Men det gäller att förutsättningarna är de rätta. Det ska vara utarmad, näringsfattig jord. Därför kommer ängen att slås så småningom och växtdelarna får bara ligga kvar tills de har fröat av sig, sen måste de krattas upp och tas bort så att näring inte återförs.
– Har man tunga lerjordar så blir det bara en tjock grässvål som lägger sig ner. Men man har inget att förlora på att prova, säger Sara.
Reaktionerna bland besökare har varit positiva, vilket bland annat informationsskyltarna har bidragit till.
– Sen klipper vi runt om, så att det syns att vi bryr oss om ytan. På andra kyrkogårdar kanske det växer en massa prästkragar mitt i gräsmattan, då lämnar vi dem och klipper runt, tills de har blommat över. Det är uppskattat, säger Lisa.
Nu är planen att fortsätta på den inslagna banan.
– Sen kommer vi att samla ihop alla erfarenheter, utvärdera det på ett bra sätt och jobba vidare med det. Det här är framtiden, säger Sara Saleryd.