Skrattfest i rasande tempo – NLT:s recensent hyllar Charlies teater

Man går med högt ställda förväntningar till Båtsmanshusets gård när där vankas teater. I år spelar de Trassel av ”farsens fader” Ray Cooney. Charlies teater och Cooney är en perfekt matchning, det vet vi för de har 2019 gjort en riktig fniss- och garvfest av hans Kuta och Kör och med framgång spelat flera andra farser.

Clooneys farser handlar mycket om sex och otro. Det i sin tur leder till dubbelspel som måste ljugas bort. Lägg till det missförstånd och kontaminasammanblandningar som staplas på varandra i ett minst sagt rasande tempo.

Ju mer man ljuger desto mer måste man ljuga. Och i Cooneys farser ljuger några lika mycket som Trump och andra lika mycket som Boris Johnson. Lögner är blodomloppet i Ray Cooneys pjäser.

Det är väl närmast omöjligt att på något meningsfullt sätt förklara handlingen i Trassel. Den är dummare än tåget. Men vad gör det?! Man behöver inte vara raketforskare för att ändå förstå vad som sker oavbrutet framför ens häpna ögon. Och det som sker sker bara för att vi ska skratta. Och eftersom vi gör det hela tiden fungerar det som det ska.

För att plantera handlingen i svensk mylla finns här blinkningar till gamla partiledarna Carl Bildt och Ingvar Carlsson. Det är kända namn för den äldre delen av publiken som får presenteras i programmet för de yngre.

Kära återseenden

Man känner igen många av ansiktena på scenen från tidigare Charlies teater-hits. Och det är kära återseenden av talanger som bara blir bättre.

En pjäs som den här passar en amatörteatergrupp. Det handlar inte om trovärdighet eller psykologisk gestaltning. Det är typer som ska skapas. Och det gör de bra.

Regin av Johanna Ström sitter som en smäck. Allt funkar som det ska, och timingen, skrattets oumbärliga förutsättning, fungerar med imponerande precision i ett rasande tempo

Det här är en pjäs där ett perfekt regisserat skjutfönster har en huvudroll.

Skådisarna gör sina figurer med ackuratess och vi serveras ett persongalleri en fars som den här behöver.

Den här gången vill jag nämna Rasmus Kumpula. Han ger sin bufflige bluffmakare egenskaper som gör hans otroliga uppträdande troligt. Tillsammans med Nils Sahlström utgör han ett radarpar à la Helan och Halvan. Emanuel Bloms faiblesse för stort utspel fungerade bra här. Tjejerna med Johanna Ström i spetsen gjorde minnesvärda mer eller mindre karaktärslösa karaktärer av de typer en fars som den här behöver.

Ska jag hylla Charlies teater nu igen? Självklart! Allt annat vore tjänstefel när de får en att skratta så gott och så mycket.

Det blev massor av tacksamma applåder från en publik som hade skrattat hjärtligt åt en kanonad av tokroliga galenskaper.