”En succé” skriver NLT:s recensent Bo Borgs om Tintomara – sommarens uppsättning på Läcköoperan.
De stora riksmediernas recensenter verkar också övervägande nöjda med vad Läcköoperan levererar. En gemensam kritik som dock lyfts är att historien blir stundtals rörig.
”Här finns en slagkraftig blandning av traditionellt och nytt, folkligt och exklusivt, som är på samma gång gåtfull och tydlig”. Så förklarar NLT-recensenten Bo Borg operan i ett inledande stycke.
Bo Borg recenserar Läcköoperan: ”Tintomara är laddad av politik och erotik"Själva berättelsen är uppbyggd kring karaktären Tintomara, en androgyn karaktär som varken beskrivs som kvinna eller man. Historiens spektrum sträcker sig från mordet på Gustav III – till stillheten i Solnaskogen. Operan är från 1973 och är skapad utav Lars Johan Werle och utifrån Carl Love Almqvists roman.
Särskilt berömmer Bo Borg Werles musik och hur skådespelarnas sångröster framför historien och gör den mer trovärdig. Men det krävs också av publiken att de är på hugget och koncentrerar sig för att hänga med i den snåriga historian.
Frisläppt och äkta
Dagens Nyheters recensent Sofia Nyblom anser att Tintomara levererar, men att den upplevs som något försiktig och hade kunnat vara mer frisläppt och äkta. Dessutom skriver hon även att operan känns något gammaldags, särskilt i och med dagens queera diskurs. Skådespelet nämns också som stundvis rörigt, Nyblom håller med om att det skulle behövas en mer kraftfull och säker Tintomara.
Däremot konstaterar hon att Tintomara passar otroligt bra ute på Läckös slottsmiljö och beskriver operan som ”välsjungen”.
Värmer upp inför operapremiär – efter två års väntan: ”Längtat något oerhört”Livfull närvaro
I Expressen hyllar Lars Sjöberg sånginsatsen, men instämmer i att det vid något tillfälle blir svårt att hålla isär identiteterna. Sjöberg rekommenderar därför att läsa på inför operan.
Iscensättningen beskrivs som något för enkel, men ”skönsång, inspirerat orkesterspel, livfull scennärvaro samt tidstrogen smink och kostymering räcker för säsongens fullträff”, skriver Sjöberg i recensionen.
Raffinerat
I Göteborgs-Postens recension berömmer Magnus Haglund regissören Mattias Ermedahl för hur han har nyttjat scenen, ”På ett raffinerat vis låter Mattias Ermedahl och den biträdande regissören och koreografen Nina Irendotter slottet bli en dubbel plats”.
Även Haglund hyllar musiken, särskilt gäller det också huvudrollsinnehavaren Tintomaras sånginsats, men han poängterar också att skådespelaren är återhållsam men i det läggs ingen negativ aspekt.
Politisk thriller
Recensenten Loretto Villalobos beskriver i Svenska Dagbladet operans komplexitet som en ”mix av lättsinnig komedi och politisk thriller”. Loretto anser att orkestern ibland kan anses som dämpad men ger däremot en eloge till röst och kör.
Särskilt berömmer hon skådespelarnas sånginsatser och även att regissören lyckats med att balansera överspel och subtilitet. Även han men nämner att intrigerna är invecklade.
Sammantaget så är det spridda skurar och åsikter från recensenterna. Det är fortfarande möjligt att bilda sig en egen uppfattning, operan fortsätter att spelas fram till Läckö till sista juli och biljetter finns kvar.