Bo Borg recenserar Läcköoperan: ”Tintomara är laddad av politik och erotik"

Efter två års coronauppehåll var det äntligen dags igen för Skaraborgs kulturlivs självklara höjdpunkt, juvelsmycket i vårt kulturutbud, opera på Läckö slott.

Man firade återkomsten med ännu en succé.

I år har man tagit sig an Tintomara, baserad på Carl Jonas Love Almqvists roman Drottningens Juvelsmycke. Med musik av en av de stora svenska kompositörerna, Lars Johan Werle (1926–2001), känd och hyllad för bland annat musiken till Tage Danielssons Animalen och filmmusik till ett par av Ingmar Bergmans filmer.

Hans musik står på en stadig klassisk grund med inslag från modernare musikstilar. Det ger en musik som är omväxlade och som på olika sätt fångar publikens intresse.

Här finns en slagkraftig blandning av traditionellt och nytt, folkligt och exklusivt, som är på samma gång gåtfull och tydlig.

Queertankar

Den här operan bygger på en berättelse av ”Sveriges modernaste författare”, Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866). Hans tankar och texter känns angelägna även i vår tid.

Almqvist, en tidig förkämpe för jämställdhet mellan könen har satt Lidköping på den litterära kartan genom romanen om Lidköpingstjejen Sara Videbecks historia. Operan baserad på den har (förstås!) spelats på Läckö slott.

Man kan spåra litet queertankar i berättelsen om androgynen Tintomara som är huvudpersonen i årets opera. Androgynen är varken man eller kvinna. Bara människa. Ett budskap i tiden. Tintomara är en opera laddad av politik och erotik, maktspel och svartsjuka.

Många lösa ändar

Läcköoperan vilar man inte på lagrarna. Man vill ständigt skaffa nya. Det är ett imponerande projekt man tar sig an. Tintomara är en snårig historia med många lösa ändar som ska bindas ihop. Bakgrunden är mordet på Gustav III 1792. Vi får följa ett antal personer som på olika sätt påverkas av mordet.

I centrum står Tintomara. Hon är ömsom man och ömsom kvinna. Tanken att gender är en social konstruktion och bestäms av vilja och sammanhang är högaktuell idag. Alla, män som kvinnor, som träffar henne blir förälskade. Och alla som blir förälskade i henne hamnar i olycka. Tintomara älskas av alla men älskar själv ingen. Hon försvinner och dyker upp och i alla situationer blir hon huvudperson.

Huvudrollen

Huvudrollen som Tintomara spelas av den uppburna danska mezzosopranen Sidsel Eriksen. Hon är en stark sångerska med ett utpräglat sinne för det dramatiska både i sång och utspel. Men det finns vad jag uppfattar som en spänd aggressivitet i hennes utspel. Trots många kvaliteter blir hon inte en Tintomara som jag tänker mig henne.

Sopranen Matilda Sterby spelar en av två systrar vars liv och kärlekshistorier ställs på ända av mordet på kungen. Hon har en röst som av ädlaste kristall, klar, men transparent för känslorna. Vilken kraft och moduleringsförmåga hon ådagalägger! Det fanns stunder när tiden höll andan som i respekt för hennes sång.

Barytonen Lars Johansson Brissmans sång skapade djupt drama i en särskilt förtätad scen.

Starkt musikminne

Genomgående var sångarna av högsta klass och operan kan målas upp med en röstpalett som bygger nyanser och känslor som upplevs djupt kända och trovärdiga.

Det finns körpartier i den här operan som är otroligt vackra. Frågan är om inte de blir mitt starkaste musikminne från den här föreställningen. Dirigenten Simon Kim Phipps är ju också rutinerad körledare och det har nog sin betydelse. Läckö slottsorkester är inte stor, men desto bättre. De drog verkligen guld ur Werles musik.

Handlingen är komplicerad, men man hänger hjälpligt med om man är på tårna. Ett av Läcköoperans många kvaliteter är ju också att de alltid sjunger på svenska.

För många av oss var det nog första gången vi hörde den här operan. Det blir mycket att ta in. Men föreställningen belönar rikligen med många musikaliska höjdpunkter.

Opera på Läckö kan man lita på. De lotsar oss fram genom operarepertoaren utan att någonsin pruta på kvaliteten. Det är omistligt att de år efter år levererar opera i toppklass med de speciella förutsättningar (och begränsningar) som spel på en av världens vackraste spelplatser ger.

Publikens tacksamhet för en fin föreställning och entusiasm var inte att ta miste på den här täta operakvällen på Läckö slott.