INSÄNDARE: Hög klimatnota för minskat skogsbrukande

Insändare
PUBLICERAD:
Avsändaren Erik Evestam svarar på påståenden som Sebastian Kirpuu uttryckt i en tidigare insändare.
Foto: Charlotte Ferneman
Svar till ”Med kunskap gör vi bättre beslut i livet och för framtiden” i NWT 4 juni.

NWT har beskrivit hur en skogsägare i Torsby är orolig för vad som ska hända med den skog som staten vill ta ifrån henne. I en insändare raljerar skogsdebattören Sebastian Kirppu att hon är okunnig och behöver läsa på bättre. Fakta kvarstår dock att statens agerande skapar en otrygghet som också går ut över den biologiska mångfalden.

Staten har idag möjlighet att ta skog från enskilda markägare - vare sig de vill det eller inte. Staten kompenserar med en ersättning för intrånget och för de som inte har generationer av skogsägande i blodet kanske det är svårt att förstå varför man inte nöjer sig med detta. Men tänk om någon tar ifrån dig ett familjealbum med bilder på barnbarn och högtider - och sedan ersätter dig med vad albumet kostade i butiken. Skulle du uppleva det som en bra affär? Eller om någon kom in i ditt hem och förbjöd dig att använda vardagsrummet eftersom staten betraktar gamla parkettgolv som så värdefulla att de inte får trampas på?

Att raljera över en enskild människas bevekelsegrunder för sitt skogsägande tycker jag därför är synnerligen osnyggt.

Alla har olika utgångspunkter i den snåriga skogsdebatten. Skogen och marken binder koldioxid när den växer. Träden binder mest när de är yngre, marken mest när skogen är gammal. Avverkade träd används till byggmaterial, möbler, kläder, förpackningar, samt till energi och bränsle. Träfiberns möjligheter tycks vara ändlösa och den är därför bärande i arbetet med att byta ut det fossila mot det förnybara.

Samtidigt som innovationerna kring träfibern blir alltfler, ser vi att skogsbruket blir alltmer hållbart. Vi har mer skog än någonsin, mer gammal skog, mer lövträd, mer grova lövträd och mer död ved. Allt detta är bra för den biologiska mångfalden. För den som gillar reservat så bildas det nya sådana nästan dagligen.

Detta har gjort att cirka 25% av skogsmarken på olika sätt skyddad för naturvård. Alltså betydligt mer än de handfull procent som Kirppu nämner i sin artikel.

Frågan är dock egentligen en helt annan: Om vi på ett radikalt sätt ska minska brukandet i skogen så måste vi reda ut konsekvenserna. Att den enskilde skogsägaren ska betala är enligt alla rättsstatens principer helt uteslutet. Och om staten vill göra det utifrån den strikta hållning som råder i dagens artskyddsförordning så kommer det kosta skattekollektivet hundratals miljarder i ersättningar, utebliven produktion, samt tiotusentals förlorade jobb.

Den notan kanske inte bekymrar Kirppu - men däremot de flesta andra.

Erik Evestam

Äganderättsexpert, LRF

Så här jobbar Nya Lidköpings-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.