NLT:s mångårige medarbetare lokalredaktören Bruno Arvidsson har avlidit, 78 år gammal och Vara blir en profil fattigare.
Det var inte bara som journalist som Bruno gjorde sig känd, hans tavlor, visor och verser lever kvar.
– Det känns märkligt och sorgligt att tänka på Bruno i förfluten tid, säger Lillemor Karlin Flink om sin tidigare arbetskamrat.
Bruno Arvidsson hade varit sjuk under en tid innan han avled omgiven av sina närmaste den 24 mars.
I flera decennier var Bruno Arvidsson lokalredaktör för NLT i Vara.
Så här minns Brunos kollega och vän Lillemor Karlin Flink honom:
"Tre hundra tecken! Det räcker ju bara till en bildtext!"
Direktiven om att skriva kort föll inte Bruno på läppen och vi kolleger fick ett gott skratt åt hans kommentar.
Vi skrattade ofta på redaktionen, inte minst åt Brunos oefterhärmliga sätt att leka med, vrida och vända på ord. Vi förde också många diskussioner om stort och smått. Inte sällan var det Bruno som lyfte ämnen att utbyta åsikter om.
När vi inte satt vid fikabordet och skrattade eller diskuterade var Bruno en flitig och noggrann journalist, noga med såväl fakta som grammatik. Och han ville berätta på djupet, inte bara med tre hundra tecken. Som den före detta målare han var ville han också måla med språket i sina texter och då blir det lätt många tecken...
Långa och många texter som sparades i datorer med liten minneskapacitet kunde ställa till det för textspararen Bruno Arvidsson. Datorns minne blev helt enkel fullt ibland och det var nästan smärtsamt att se honom tvingas att radera äldre artiklar. Att inte göra det kunde få komiska effekter.
För en lokalredaktör händer det inte sällan att han eller hon skriver om föreningsarrangemang av traditionellt slag. Så var det när Bruno ett år skrev om en förenings kräftskiva och hade i uppdrag att även året därpå skriva om samma förenings årliga kräftkalas. Då bar det sig inte bättre än att han råkade skicka iväg den ett år gamla, och nogsamt sparade, kräftskivetexten.
"Men de tyckte bara det var kul", kommenterade han innan jag för ordningens skull påminde om värdet av att radera gamla texter.
Humoristiska ordlekar
Att skriva på jobbet var inte nog för Bruno. På ledig tid skrev han gärna sångtexter för olika sammanhang, inte minst visste vi kolleger att han skulle komma till jobbet med hyllningsverser när någon av oss fyllde år. Ja, det var många (långa) verser och verser fyllda av humoristiska ordlekar och verser som visade vilken blick Bruno hade för sina arbetskamraters olika egenheter.
På en vägg här hemma har jag också en inramad tavla som Bruno gjorde till min 40-årsdag. Även den en källa till glädje och ett bevis på hans förmåga att verkligen se sina medmänniskor.
Det känns så märkligt och sorgligt att tänka på Bruno i förfluten tid, men den jag då tänker på minns jag som en omtänksam människovän. En humanist och humorist.
Det jag eventuellt kan om fiskar har jag förresten lärt mig av Bruno - mannen som bar slips också när han fiskade.
Tack Bruno för alla år vi var arbetskamrater och tack för alla skratt du bjöd på.
Lillemor Karlin-Flink