Hoppa till huvudinnehållet

Kärvt men kärt arbete att göra kärvar

Publicerad:
Reporter Emma Hurtig
Emma Hurtig
emma.hurtig@nlt.se
Den fuktiga rågen gör stråna lättare att tvinna.
Den fuktiga rågen gör stråna lättare att tvinna. Foto: Emma Hurtig

Att det är krångligare än man kan tro att göra kärvar, det kan ingen förneka.

Hyringa-Längnums bygdegårdsförening får proffshjälp när det är dags att göra kärvar till årets julbasar.

NLT passade på att göra ett besök i verkstaden.

Ta en famn havre och knyt ett snöre runt, så har du väl en färdig havrekärv?

Nej, det är svårare än så och knappast på det viset det går till när Hyringa-Längnum bygdegårds stora dragplåster på den årliga julbasaren görs.

Havrekärvarna har förr om åren sålts på den auktion som hållits under julbasaren i bygdegårdens lokaler. Coronapandemin satte stopp för både basar och auktion i julas, men i år vågar föreningen satsa på åtminstone basaren.

– Det blir möjligtvis auktion, annars kommer vi att prissätta kärvarna. På auktionen brukar de gå för 500, 600 kronor, berättar klubbens ordförande Maud Hyrefeldt.

Ett tiotal varje år

Sven och Siv Andersson.
Sven och Siv Andersson. Foto: Emma Hurtig

Tillsammans med en glad skara bygdegårdsmedlemmar har hon samlats i verkstaden hemma hos Sven och Siv Andersson i Tengene. Sedan tre år tillbaka har de slutit upp hos paret för att lära sig den ädla konsten att binda havrenekar.

– I två år har vi haft det som studiecirkel genom Vuxenskolan, berättar Maud.

Hur många kärvar som kommit till genom Svens händer är det nog ingen som vet, men innan cirkeln drog i gång var han långt ner i åldern en aktiv kärvmakare.

– Det har väl blivit ett tiotal varje år till basarerna, gissar han.

Ett strå i taget

Ett strå i taket blir en bukett som sedan sammanfogas till själva neken.
Ett strå i taket blir en bukett som sedan sammanfogas till själva neken. Foto: Emma Hurtig

Men tillbaka till själva handhavandet. Att rafsa ihop en bunt är alltså inte metoden bygdegårdsföreningen sysslar med.

– Ta en bunt havre, sätt dig ner och lägg den på golvet. Och så tar du ett strå i taget, så här. Håll handen högt upp, visar föreningens kassör Kimo Viklund.

Ett strå i taget, sakta men säkert, växer nekarna fram. En pillig syssla men ändock gemytlig.

– Jag såg det här som straffarbete som barn. Då var det inte lika roligt, berättar en av deltagarna, Karl-Erik Johansson.

Andra advent

En så här rejäl bunt bildar de små buketterna när Sven Andersson är nöjd, visar Maud Hyrefeldt.
En så här rejäl bunt bildar de små buketterna när Sven Andersson är nöjd, visar Maud Hyrefeldt. Foto: Emma Hurtig

När man plockat ihop en rejäl bukett havre läggs den ihop med andra buketter, som granskas och godkänns av Sven. Sedan är det dags att knyta ihop den.

– Vi använder råg, det är längre och segare. Det här har legat i blöt och Siv har suttit och skalat det för att det ska bli fint, säger Maud.

De fuktiga rågstråna tvinnas eller flätas till långa band som sedan hårt, hårt, hårt knyts runt den stora havrebunden.

Pia Malmqvist visar ett färdigt resultat.
Pia Malmqvist visar ett färdigt resultat. Foto: Emma Hurtig

När den är knuten huggs nekstråna av så neken får en lagom storlek. Efter det kommer frisersaxen fram och kärven får sin sista ans innan det är dags att invänta julbasaren den andre advent.

  • Nu är det bara att upp- och nedvända vänta på julbasar. Dryga tiotalet kärvar tillverkades under tre kvällar.
    Nu är det bara att upp- och nedvända vänta på julbasar. Dryga tiotalet kärvar tillverkades under tre kvällar. Foto: Emma Hurtig
  • När kärven är bunden huggs stråna av till lagom längd.
    När kärven är bunden huggs stråna av till lagom längd. Foto: Emma Hurtig
  • Sven Andersson har starka nypor och får kärven att hålla ihop.
    Sven Andersson har starka nypor och får kärven att hålla ihop. Foto: Emma Hurtig
  • Det är ett pilligt jobb att få fast rågbandet.
    Det är ett pilligt jobb att få fast rågbandet. Foto: Emma Hurtig
  • Pia Malmqvist friserar och gör neken fin.
    Pia Malmqvist friserar och gör neken fin. Foto: Emma Hurtig
  • Maud Hyrefeldt och Sven Andersson knyter rågbandet runt kärven. Man måste ta i och dra hårt.
    Maud Hyrefeldt och Sven Andersson knyter rågbandet runt kärven. Man måste ta i och dra hårt. Foto: Emma Hurtig
  • Kimo Viklund och Karl-Erik Johansson arbetar tålmodigt på. Havren gänget använder är närproducerat från gårdar i trakten.
    Kimo Viklund och Karl-Erik Johansson arbetar tålmodigt på. Havren gänget använder är närproducerat från gårdar i trakten. Foto: Emma Hurtig

Nek eller kärve?

En kärve är en bunt sädesstrån som man förr i Sverige sammanband för att säden lättare skulle kunna hanteras vid lastning och tröskning. Kärvarna kunde bindas med hjälp av maskinen självbindare.

Kärvarna stod ute på åkern för att torka innan de togs in i ladan för lagring och senare tröskning.

Ordet nek är ett äldre namn för en kärve.

Ordet kärve kommer från tyskans ”kerben” som är besläktat med det engelska ordet ”carve”. Carve refererar till att man förr skar av sädesaxen med en skära.

Nu för tiden är det julkärvarna som är de vanligaste kärvarna. Dessa sätts ut för att mata småfåglar vintertid.

Artikeltaggar

Grästorps kommunHyringa-Längnums bygdegårdKimo ViklundMaud HyrefeldtMeraTengene

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.