Debatt: Dyrt med felplacerad chefsläkare

Insändare
PUBLICERAD:
Framtiden för akutverksamheten för Lidköpings sjukhus engagerar många. Nu ger sig Leif Eriksson, innovationsforskare, Institutionen för ekonomi och samhälle Handelshögskolan Göteborg, in i debatten.
Foto: Daniel Strandroth

Jag läste med stor förvåning en artikel i fredagens NLT där en på distansarbetande chefsläkare eller vad man kan beteckna mera som en skrivbordsläkare vid Skaraborgs Sjukhus.

Min stora förvåning gäller främst två påståenden:

1. ”På sikt ser han endast möjligheten att ha ett akutsjukhus i Skaraborg.”

2. ”Men han tror ändå att Lidköping kommer att få vara kvar som akutsjukhus i framtiden… eftersom det är politikerna som bestämmer. Vi kan inte agera ifrån sjukhuset på det sätt som vi tycker skulle vara bäst eftersom vi har en politik som måste få sin väljarbas. Och just nu kan vi inte göra någonting alls i Lidköping. Vi kan inte begränsa verksamheten på något sätt.”

Om detta uttalande i en tidning om att styrelsen har fel hade kommit från en chef i vilket företag eller organisation som helst så hade chefen fått sluta med omedelbar verkan. Om man så uppenbart inte har fattat sin roll i företaget eller som här på Skaraborgs sjukhus så finns ingen annan utväg än att bli befriad från rollen som chefsläkare.

Dessutom uttalar chefsläkaren att ”just nu kan vi inte göra något alls i Lidköping”. Det avspeglar tydligt att han bidar tid för att senare få igenom sina personliga ambitioner. Det visar att han som tjänsteman tänker passa på vid ett senare tillfälle att få igenom sitt statiska förhållningssätt att ropa på centralisering. Om en chef på detta sätt underkänner och misskrediterar sin egen styrelse så är det styrelsens enkla uppgift att entlediga chefen.

Det allvarligaste är om detta synsätt finns hos andra ledande tjänstemän inom Skaraborgs sjukhus som i det tysta återkommande bedriver intern gerillaverksamhet för att få igenom sina föråldrade managementstrategier. Det skapar också självfallet osäkerhet om vilken verksamhet som kommer att bedrivas vid Skaraborgs sjukhus som är avhängigt maktkampen mellan ledande tjänstemän och den politiskt valda styrelsen. Helt klart skapar det osäkerhet för nuvarande medarbetare vid Skaraborgs sjukhus och de som är på väg att rekryteras.

Den som inte har engagerat sig särskilt i vårdsektorns utmaningar fångas av det alltmer skrämmande maktspelet, där politiken står som handfallen mot sina tjänstemän som med stöd av managementteorier bemäktigat sig språket och tolkningsföreträdet och som också sett till så att ansvarsfördelningen blivit diffus. Språket är det välkända att en ”förändringsresa” har börjat och det ska bli ”kontroll över ekonomin” genom omställning. Generellt skapar också organisationen en bild av att de politiska besluten måste tas snabbt vilket ger ett minimalt utrymme för remisser och synpunkter från vårdpersonal och medborgare.

Men här har den politiska ledningen för Skaraborgs sjukhus tagit sin roll på ett mycket utmärkt och helt självklart sätt tagit på sig ledarrollen för invånarnas bästa utan att gå i dunkla ledband från en förhoppningsvis liten tjänstemannagrupp som är centraliseringsivrare där chefsläkaren öppet avslöjar sin besvikelse över att den politiska ledningen inte har gått på tjänstemannaargumenten.

Denna centraliseringstrend är global och har sen fått efterföljare bland tjänstemän som gör utredningar över sjukvårdens organisation i Sverige. Ett affärsdrivande bolag i USA, Boston Consulting Group och managementprofessorn Michael Porter förespråkar centralisering av vård. Detta har fått stort genomslag i Sverige.

Men den internationella kritiken mot Michael Porters vårdmodell har inte fått stort utrymme i Sverige trots att så stora resurser satsas på att införa centralisering i svensk sjukvård.

Bland de internationella kritikerna finns den kanadensiska organisationsforskaren Henry Mintzberg som ser organisationen som ett lärande mänskligt system, där man behöver möjlighet att testa sig fram i liten skala och ha stort professionellt handlingsutrymme. Han lyfter fram att verkligheten är extremt komplex och därför måste man framför allt stärka vårdprofessionerna med handlingsutrymme, kunskap och omdöme.

Centraliseringsivern är en realitet även i Stockholms län. Det har medfört att köerna växer.

Överläkaren på Danderyds sjukhus Lars Granström har tillsammans med kollegorna på de mindre sjukhusen i Stockholm försökt att kämpa emot. Det saknas evidens och bevis för den radikala centralisering som nu genomförs i Sverige, baserat på data från USA, som man enligt honom inte kan överföra till svenska förhållanden. Han kallar det han ser hända för ”en centralisering till döds”. Svenska intensivvårdsregistret visar hur intensivvårdspatienter flyttas allt oftare i Sverige på grund av platsbrist. Registrets egen utvärdering visar att varje flytt av en intensivvårdspatient på grund av platsbrist ökar risken att dö med 30 procent.

Managementideologin om centralisering är helt klart styrande för tjänstemännen på Skaraborgs sjukhus. Men konsultideologin saknar evidens för organisation av hälso- och sjukvård.

Leif Eriksson, innovationsforskare, Institutionen för ekonomi och samhälle Handelshögskolan Göteborg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.