Adhdserie: Liam, 15, och mamma Malin Alvarsson berättar om den ständiga kampen

På grund av sin adhd har Liam Alvarsson halkat efter i skolan, och oroas för att inte kunna börja gymnasiet.

I andra delen av vår serie om ADHD träffar vi femtonårige Liam och hans mamma Malin från Järpås. De berättar om motgångar, frustration och kämpaglöd i resan mot diagnos och om åren efter det, där Liams skolgång har drabbats hårt.

– Det ser inte så ljust ut inför gymnasiet. Jag har betyg i några ämnen men allt annat måste jag jobba upp, säger Liam och tittar ner i köksbordet hemma i villan i Järpås.

Där bor han med familjen - sina föräldrar och två syskon. Mamma Malin är med idag för att stötta sonen och för att prata om ADHD ur ett anhörigperspektiv.

Malin Alvarsson kämpade i flera år innan diagnos fastställdes. ”Jag stred och kämpade men ingen tog oss på allvar”, säger hon om den tuffa kampen.
Malin Alvarsson kämpade i flera år innan diagnos fastställdes. ”Jag stred och kämpade men ingen tog oss på allvar”, säger hon om den tuffa kampen. Foto: Thomas Kühnel

Enligt henne har det varit en mångårig kamp för att få diagnos och därmed få behörighet till rätt hjälp, i synnerhet i skolan. Malin började misstänka ADHD när Liam gick i andra klass på grund av svårigheter att hänga med i skolan. Men det var inte förrän i sexan som diagnos fastställdes.

”Jag stred och kämpade men ingen tog oss på allvar. Vi nekades utredning varje gång. Jag gick in i väggen till slut och meddelade skolan att ”nu orkar vi inte mer”. Först då fick de bråttom och utredning beställdes till skolan”, berättar Malin.

Vid utredningen konstaterades ADHD, dyslexi och dyskalkyli. Att skolan var tuff för Liam är en underdrift, menar Malin, samtidigt som Liam aldrig gjorde väsen av sig, vilket är den stereotypa bilden av en pojke med ADHD, menar Malin.

Adhdserie: Livet vände - genom träning och att bli mamma

– Han var sällan arg och hamnade inte i konflikter. Men han hängde inte med och kunde inte koncentrera sig. Alla är olika. Skolan måste få mer kunskap om diagnosen och att det kan se olika ut. Liam hade kunnat få hjälp mycket tidigare om kunskapen hade funnits.

– Han led verkligen i tystnad, säger hon med tårar i ögonen samtidigt som hon sneglar mot Liam som sitter bredvid.

En lättnad

Liam själv minns att det kändes som en lättnad efter att han fick diagnoserna på papper.

”Det var skönt. Allt blev bättre efter det, jag fick bättre koncentration i samband med att jag började äta medicin och slapp ”myror i brallan”. Jag blev liksom lugn”

Han fick också mer hjälp utifrån hans behov. Dock ser verktygen och anpassningarna olika ut, beroende på hur stor kompetens och förståelse den specifika läraren har, hävdar Liam.

– Jag har en elevcoach som är jättebra och som får mig att orka plugga. Men många lärare har svårt att förstå mig. Sån tur är har jag vänner som hjälper mig mycket. Men nu med corona och distansundervisningen är det svårt.

KRÖNIKA:”Adhd är inte min superkraft”

För en person med ADHD kan struktur och tydlighet vara avgörande. Men ofta har personen svårt att själv styra upp just struktur och planerande. I samband med distansundervisningen har det därför blivit extra svårt för Liam, som också behöver någon som motiverar.

Liam har det tufft i skolan och kämpar för att kunna komma in på den linje han vill på gymnasiet. Något han säger inte ser ljust ut för tillfället.
Liam har det tufft i skolan och kämpar för att kunna komma in på den linje han vill på gymnasiet. Något han säger inte ser ljust ut för tillfället. Foto: Thomas Kühnel

– Det går som bäst när någon sitter med mig hela tiden i ett mindre rum till exempel.

I takt med samhällsutvecklingen, jobbar skolan mer med digital undervisning. Samtidigt ökar kraven i form av hårda betygskriterier, där samtliga elever, oavsett neuropsykiatriskt funktionshinder eller ej, har samma riktlinjer och krav. Detta är inte optimalt, tycker både Liam och Malin.

”Det är kasst”

– Vi gör allt med Ipad. Det är kasst. Jag lär mig bättre när jag skriver på papper och penna, säger Liam och Malin instämmer:

”Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till skolan att Liam måste jobba på papper och penna. Ipaden funkar inte alls. Skolan ställer bara hårdare krav, utan att tänka på människor med svårigheter. Jag önskar en förändring. Alla ska ha samma möjligheter och förutsättningar, idag är det inte tillräckligt”
Malins förhoppning är att skolan utbildar sig mer kring NPF-diagnoser för att alla ska ha rätt till en dräglig skolgång.
Malins förhoppning är att skolan utbildar sig mer kring NPF-diagnoser för att alla ska ha rätt till en dräglig skolgång. Foto: Thomas Kühnel

Svårigheterna under skoltiden har lett till att Liam ogillar det mesta inom skolan.

”Skolan är det värsta som har hänt. Skittråkigt. Förutom vännerna då”, säger Liam.

Finns det något ämne du gillar?

– Slöjd, men jag har F i det ändå.

Malin fortsätter:

– Han är jätteduktig i slöjd. Men enligt skolan måste man fylla i en loggbok och skriva ner det man har gjort under lektionen. Det fixar inte Liam. Så trots att han borde ha högsta betyg utifrån det praktiska, får han ändå F på grund av reglerna.

Hoppas på gymnasiet

Nu hoppas både Liam och Malin på att Liam klarar av att höja betygen för att komma in på den gymnasielinjen han vill, där vård och omsorg står högst i kurs. Men för att få upp betygen krävs hårt arbete, något Liam trots allt, ställer sig positiv till.

– Jag hoppas att det snart börjar gå framåt. Jag vill ju börja gymnasiet.

Liam har alltid känt sig annorlunda gentemot neurotypiska personer. Något som inte är helt ovanligt för personer med ADHD, där många upplever att de inte passar in i rådande normer.

Men Liam har, trots all problematik och motgångar genom livet, kunnat skapa sig ett bra självförtroende - mycket tack vare en stöttande familj.

Trots alla svårigheter ser familjen Alvarsson ljust på framtiden och Liam, personligen, har ett gott självförtroende mycket tack vare en stöttade mamma och familj.
Trots alla svårigheter ser familjen Alvarsson ljust på framtiden och Liam, personligen, har ett gott självförtroende mycket tack vare en stöttade mamma och familj. Foto: Thomas Kühnel

När jag ber Liam berätta om det här med att känna sig annorlunda, kommer svaret direkt:

– Ja, jag känner mig annorlunda alla andra. Jag är roligare, säger han med glimten i ögat.

Kärnsymptom vid adhd:

– Uppmärksamhetssvårigheter

Dessa kan visas genom koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Ofta blir man uttråkad och har svårt att slutföra saker som man inte finner intressant.

– Impulsivitet

Visas ofta genom svårkontrollerade känsloreaktioner. Nedsatt förmåga att lyssna på andra, samt svårigheter att hantera vissa situationer där reflektion och eftertanke krävs Hos en del kan impulsiviteten även leda till motorisk klumpighet.

– Överaktivitet

Visas genom svårigheter med reglering av aktivitetsnivå som ofta är för låg eller för hög. Svårt att varva ner och sitta still ofta i kombination med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är yttrar sig ofta fysiskt, medan vuxna oftare uppvisar tecken som rastlöshet och sömnproblem.

Källa: Attention.se

Publicerad:
Reporter Felicia Stadling
Felicia Stadling
felicia.stadling@nlt.se

Artikeltaggar

DyslexiJärpåsLidköpingNyheter