Jag sitter hemma i sängen och kollar på en Harry Potter-film, jag har inte många kvar tills jag plöjt alla. Plötsligt får jag en notis från Aftonbladet. Jag klickar in och jag blir så himla arg. Så himla frustrerad och irriterad. Jag skrattar till och med åt hur absurt det är. Medan jag sitter inne och har haft distansundervisning i ett år, haft mask varje gång jag åkt in för prov, inte träffat mina vänner på så lång tid, inte träffat mina äldre släktingar och varit rädd varje dag för mig och mina nära. Så skriker demonstranter i Stockholm “fight for freedom” och ”propaganda är det verkliga viruset”. Demonstrationens anordnare säger ”Vi kommer inte att följa en massa lagar som skapats utifrån en pandemi som i min mening inte existerar”.
Inte existerar? Gränser stängs, sjukhusen är överbelastade, landets sjuksköterskor jobbar ihjäl sig, människor förlorar jobben, människor blir hemlösa, tusentals flyg ställs in, skolor stängs, restauranger och butiker likaså. Hela städer sätts i karantän!
Politiska beslut tas som får ekonomiska utmaningar för världsbefolkningar. Men du har nog rätt, pandemin existerar inte, självklart har du rätt.
Flera hundra personer deltog på demonstrationen och det ända jag kunde tänka på när jag såg på Aftonbladets Live sändning var ”var är empatin?!”. Var är empatin för alla de familjer, vänner, grannar, kollegor etcetera som förlorat någon? Som sett någon nära svepa med i den här jäkla pandemin. Empatin för alla människor som förlorat sina jobb och försöker överleva ekonomiskt. Empatin för alla äldre som suttit inlåsta ensamma i ett litet rum på ett äldreboende. Empatin för alla sjuksköterskor som bryter ihop på jobbet och inte orkar mer. Empatin för alla. Usch!
Pandemin gör mig rädd, men de här människorna gör mig ännu räddare. Rädd för vart vi är på väg, rädd för vad det finns för personer och rädd för vad konsekvenserna kommer att bli när en såhär stor folkmängd samlas I EN PANDEMI.
I skrivande stund har 13 003 personer dött i covid-19, människor med nära och kära. Människor som inte längre finns med oss. De vrider sig i magen på mig och tårar sig i ögonen när jag ser flera hundra personer kalla det för en bluff. Alla, varenda en som befann sig på den där demonstrationen – skäms ni inte?