När Anders Storm, 43, från Lidköping blev fri från en elakartad cancertumör kom nästa smäll: han insjuknade i sepsis, det man förr kallade för blodförgiftning.
Samtidigt kämpade han med allvarlig fetma.
I dag, några år senare, har Anders gått ner 95 kilo och blev nyligen friskförklarad. Nu vill han berätta om sitt livsöde och om vägen tillbaka.
– Jag vill visa att det går att göra en förändring, har man rätt inställning och motivation så klarar man det, något jag är ett levande bevis på, efter att ha lurat döden fyra gånger, berättar Anders Storm.
Anders berättelse hade lätt kunnat misstas för att vara ett filmmanus. Det känns på sätt och vis overkligt att en människa kan gå igenom så mycket utan att dö, vilket han nästan gjorde vid några tillfällen under resans gång. Men vi tar det från början.
Tumör på tjocktarmen
2016, dagen före julafton, fick Anders provsvaren som skulle ge besked om varför han hade så mycket problem med magen.
Anledningen var en elakartad tumör på tjocktarmen. Omgående påbörjades behandlingen, som inte gick att genomföra på önskvärt sätt på grund av att Anders hade gjort en gastric bypass i ett tidigare skede.
– I vanliga fall hade man opererat bort tumören, men det gick inte då det var för riskfyllt och kunde leda till komplikationer på grund av min gastric bypass. Så jag fick börja på milda cellgifter och behandlingen tog sammanlagt tre år. Det var tufft, med konstant illamående och trötthet i flera år, så visst fanns det mörka dagar, men jag hade en positiv inställning hela tiden, berättar han.
Anders har haft stort stöd i sin mamma genom livet, då han utsattes för mobbning under barndomen. Hon har alltid kämpat för honom vilket i sin tur har lett till en kämpaglöd hos honom själv.
– Mycket av styrkan kommer från min mamma, men såklart även från min fru och son som också har stöttat mig i detta. Just mobbningen har gjort att jag alltid tänker att: “klarade jag av det, klarar jag av allt annat också”, så något positivt tog jag med mig av det, konstaterar Anders.
Tre år efter cancerbeskedet blev han friskförklarad i augusti 2019. Men bara ett par månader senare drabbades han av sepsis, som i allvarliga fall kan bli livshotande.
Anders fick tre olika sorters antibiotika, men inget hjälpte. Infektionen blev allt värre, vilket till slut ledde till flera blodtransfusioner och slutligen inläggning på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Trots transfusionen blev han inte av med infektionen och det började bli bråttom. Även om viktiga organ ännu inte hade angripits så var det bara en tidsfråga.
“Bara veckor kvar”
– Så här i efterhand så vet man om att det handlade om några veckor som jag hade kvar att leva. Jag kände panikångest över hela situationen vilket ledde till att jag började promenera mycket för att rensa huvudet. Min övervikt var ju också ett av bekymren, så till slut bestämde jag mig för att göra något åt min vikt.
Trots bakslag och dåliga dagar försökte Anders hålla humöret uppe. Han tog kontakt med en personlig tränare online, som styrde upp kost- och träningschema, som Anders har följt sedan april 2020, när han var som sämst. Inte ens ett år senare, har Anders tappat 95 kilo. Och så har han skaffat gymkort!
– Jag har så mycket tacksamhet för min coach Mattias Coleman, som har funnits där under hela resan. Det gör mycket att ha någon som pushar en på det sättet, jag tror inte det hade gått annars, konstaterar Anders som är märkbart berörd. Han fortsätter:
– I somras skaffade jag gymkort, något som var otänkbart innan då folk stirrar på en. Men jag vågade och nu går jag så ofta jag kan, numera tidiga mornar och sena kvällar på grund av pandemin. Det är min frizon numera.
I takt med att kilona rasade började Anders känna sig både friskare och starkare och alldeles nyligen kom nästa besked, men denna gång ett positivt sådant, att Anders värden ser perfekta ut och att han är frisk som en nötkärna. Överväldigande, men underbart, menar Anders.
– Det är så mycket känslor. Såklart känns det helt fantastiskt, men det är väldigt svårt att ta in när man har varit sjuk så länge. Men jag är glad att jag aldrig slutade kämpa, jag är 43 år och har förhoppningsvis många år kvar tillsammans med familjen. Jag hoppas att fler kan få upp motivationen och se att allt går, bara man vill, avslutar Anders Storm.