Det blev en utställning till slut – men på ett lite annat sätt än vad som ursprungligen var tänkt.
– Istället för att ställa in igen valde vi att flytta ut, säger Vänermuseets Roland Petersson om Hemåt – skaraborgska serieskapare som tagit plats på gräsytan framför museibyggnaden.
Den minnesgode kommer kanske ihåg att utställningen egentligen skulle ha visats på Vänermuseet i våras. Men då satte ju coronapandemin käppar i hjulet och man valde att skjuta upp det hela till november. För då skulle väl läget ha ljusnat?
Nej, riktigt så blev det ju inte. Men nöden är kreativitetens moder – istället för att återigen ställa in flyttades utställningen ut. Framför museet har nu upplysta åtta montrar ställts upp där 15–16 serieskapare med anknytning till Skaraborg är representerade.
Fick LRF-pris
En av dem är Nicolas Krizan, ursprungligen från Lidköping med sedan länge Skövdebo. Det är han som är primus motor bakom Hemåt som under ett antal år visats på en lång rad platser i bygden, och för detta – liksom för den antologi som är kopplad till utställningen – har han belönats med LRF:s pris för främjande av kulturlivet på landsbygden. I samband med pressvisningen inför utställningen lämnade Martin Gustavsson från LRF:s regionstyrelse över diplomet till en ödmjuk Nicolas Krizan.
– Jag ser inte det här som ett pris bara till mig, utan till oss allihopa, sa han och nickade mot montrarna där hans och kollegernas verk finna att beskåda.
Nelly Karlsson, serietecknare från Lidköping, är special guest star i utställningen. I montern syns utdrag ur hennes serie om Villa Giacomina. Foto: Sören Turesson Jonas Andersson från Uppsala/Saleby är i första hand illustratör, men har också gjort skräckserien 1 000 ögon. Foto: Sören Turesson Unga talanger har skildrat livet under pandemin i serieform. Foto: Sören Turesson Esteteleven Sara Robertssons bidrag håller proffsnivå. Foto: Sören Turesson De montrar med belysning som införskaffats för kommande utomhusutställningar kom väl till pass när Hemåt fick flytta ut. Foto: Sören Turesson
Smalare medium
Mycket har förändrats sedan Nicolas Krizan debuterade för en sisådär 40 år sedan. Då var serier en stor del av ungas kulturkonsumtion, i dag är konkurrensen om uppmärksamheten större och företeelsen har blivit en mer nischad. Samtidigt har uttrycksformen utvecklats och tagit sig in i kulturens finrum. Om detta vittnar bland annat framgångarna med utställningen Hemåt och det faktum att Alma Thörns Alltid hejdå nyligen nominerades till Augustpriset.
– Ja, det har fått viss acceptans, men det har blivit smalare; det är inte ett lika brett publikt medium längre, konstaterar Nicolas Krizan.
Unga talanger
Hur ser det ut med återväxten i tecknarleden då? Jodå, ett exempel är förhållandevis unga Nelly Karlsson, 34, som gör ett gästspel i utställningen med sina folktroinspirerade serier, där senaste verket är en spökhistoria om Villa Giacomina.
– Och till de workshops jag har gjort i samband med utställning har det kommit grymt duktiga och intresserade ungdomar, påpekar Nicolas Krizan.
Ung begåvning går för övrigt också att se i museets fönster, där alster från elever på Majåker- och Månesköldskolan samt De la Gardiegymnasiets estetprogram satts upp. Corona sätter tydlig prägel på dessa verk, och det är kanske inte så konstigt – när Hemåt ställdes in i våras gick nämligen museet ut med uppmaning till allmänheten att i serieform skildra sin vardag under pandemin och det som nu pryder fönstrena är frukten av detta.
Utställningen pågår till den 9 februari.