Hoppa till huvudinnehållet

Monica jobbar med stamceller: "Är livsavgörande att hitta rätt matchning"

Publicerad:
Reporter Felicia Stadling
Felicia Stadling
felicia.stadling@nlt.se
Monica Karlsson, snart fyllda 50 år, arbetar som stamcellstransplantationskoordinator och berättar mer om varför hon valde yrket.
Monica Karlsson, snart fyllda 50 år, arbetar som stamcellstransplantationskoordinator och berättar mer om varför hon valde yrket. Foto: Thomas Kühnel

Stamcellstransplantationskoordinator.

En yrkestitel som skulle passa in i vilken rättstavningstävling som helst, men vad innebär det?

Vi har träffat Monica Karlsson från Hovby, som berättar mer om vad som banade väg för yrkesvalet.

På måndag fyller Monica Karlsson 50 år. Under åren har hon hunnit utbilda sig till undersköterska och barnsjuksköterska, vilket ledde till att hon fick jobb som stamcellstransplantationskoordinator och i dag arbetar hon på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Sonen fick leukemi

Ambitionen att jobba med stamceller blev tydligt när Monikas då treårige son drabbades av leukemi. Tidigt bestämde man att han skulle genomgå en stamcellstransplantation.

– Det enda jag tänkte innan transplantationen var: "Om han blir frisk från det här, då ska jag jobba med detta". Efteråt blev han bättre och friskförklarades när han var fyra, det var tack vare transplantationen. Året efter började jag läsa, först ett år på komvux, sedan till barnsjuksköterska, berättar Monica.

Det dröjde dock några år innan Monica började jobba med stamceller. Istället var hon på neonatalavdelningen, som vårdar för tidigt födda barn, på Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) i flera år.

– Jag började så, då man ansåg att jag var för personligt involverad för att arbeta med stamceller. Men 2014 fick jag börja med det som var mitt mål från början. Det är så otroligt givande, alla barn man träffar, tacksamheten från dem och deras föräldrar när barnet tillfrisknar, det finns inget bättre, säger hon.

Annan förståelse

Det märks på Monica hur hon passionerad hon är över sitt yrke. Kanske är det så, att hennes egna tuffa erfarenhet med ett sjukt barn, har lett till att hon är på rätt plats, där hon kan göra skillnad på riktigt.

– Jag tror absolut att jag har en helt annan förståelse för de familjer som vi hjälper, att vi har genomgått samma sak. Jag förstår oron och rädslan de bär på. Det är inte ofta jag berättar för patienter om vår familjs erfarenhet, men ibland, om någon är rädd, kan jag berätta att mitt barn blev friskt, för ofta tror man att man är helt ensam om att vara i den situationen, det är man inte.

Men en dag på jobbet då? Vad innebär det att vara stamcellskoordinator, i praktiken?

– I korta drag så är man den som roddar allt. Hittar donatorer som matchar patienterna, förberedelser för undersökningar, samtalar med barnen och familjerna, man är som en spindel som har trådar lite överallt, berättar Monica.

Tobiasregistret

Mest tid tar det att hitta potentiella matchningar, på grund av att patienten måste få stamceller av en donator som måste ha nästintill identiska stamceller.

– Vi alla är olika, även invändigt. Därför är det svårt att hitta en korrekt match. Om jag tar min son som exempel, så fick han en matchning på 40 000. På den nivån är det, menar Monica, som hoppas att ännu fler ska skriva in sig i Tobiasregistret, som innebär att man anmäler sig som potentiell donator.

Med ett stundtals tungt jobb, tillbringar Monica Karlsson sin fritid med trädgårdsarbete. Nytt för i år är detta växthus som hon är mycket nöjd med.
Med ett stundtals tungt jobb, tillbringar Monica Karlsson sin fritid med trädgårdsarbete. Nytt för i år är detta växthus som hon är mycket nöjd med. Foto: Thomas Kühnel

– Det är klart att vi alltid vill ha fler, det kan vara livsavgörande att hitta rätt matchning till en patient. Ju fler som är med, desto större chans blir det att ett cancersjukt barn blir frisk.

Samtidigt som jobbet är givande är det också tungt. På sin fritid kopplar Monica därför bort allt som har med jobbet att göra - och hänger sig med sitt trädgårdsintresse. En tidig födelsedagspresent till sig själv är ett växthus i trädgården.

– Att arbeta i trädgården är min terapi och där jag släpper allt annat. I år blev jag klar med mitt växthus där ska jag odla och ro om alla växter. Sen ska vi på en överraskningsutflykt hela familjen som barnen har ordnat. Det är precis det man behöver för återhämtningens skull, avslutar hon.

Artikeltaggar

CancerHovbyNyheterSahlgrenska UniversitetssjukhusetTobiasregistret

Så här jobbar NLT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.