Under glansdagarna skeppades hundratusentals svenska tändstickslådor med färgstarka och unika motiv världen runt. Nu hänger ett 30-tal ark, bland annat från Lidköpings tändsticksfabrik, på Vänermuseet.
– Det är en bit av svensk industrihistoria, säger utställaren Bengt Magnusson.
Bengt Magnusson, 82 år, har tidigare arbetat inom tändsticksindustrin. Han var maskinist på fabriken i Lidköping, som lades ner 1967, och har även arbetat som teknisk rådgivare.
Under glansdagarna fanns åtta tändsticksfabriker i Sverige.
Bengt Magnusson har gästat dem alla i sitt yrke.
– Och då låg det sådana bilder där. Jag tänkte att jag skulle samla på mig när jag fick chansen, säger han.
Bilderna Bengt pratar om är pappersarken som sattes på zink- eller trälådorna som sedan exporterades runt om i världen - Indien, Amerika, Malaysia för att nämna några.
Lådan hade samma motiv som tändsticksaskarna man exporterade.
De välgjorda arken är konstverk i sig där kunden valde mönster och illustrationer som bjuder betraktaren på en historia. Politik, krigföring och maktkamp, även om några av dem kanske inte är politiskt korrekta så här 70 år senare.
– Nä, kanske inte. Men konsten är fri, säger Bengt Magnusson.
Nu hänger ett 30-tal utvalda verk på Vänermuseet från Bengts 150 stora samling. Samtliga är från 1950-talet eller före. Då, när tändstickorna exporterades, fanns det ark i överflöd. Nu är det dock svårt att få tag i några.
– Det tror jag knappt är möjligt - de är nog unika skulle jag tro, säger Bengt Magnusson.
Har du någon egen favorit?
– Jag håller nog på Napoleon eller indianen, säger Bengt Magnusson och fortsätter:
– Men det är kul att visa upp dem. Det är många som har arbetat på tändsticksfabriken i Lidköping, även om antalet har tunnats ut.
För Vänermuseet har arken en given plats.
– Man ser en historia i dem, säger antikvarie Lars Göran Nilsson.
Omkring 1930 arbetade runt 400-500 personer på fabriken i Lidköping och var på den tiden stadens största industri.
– För mig är tändsticksfabrikerna en farlig plats som förknippas med eldsvådor, förgiftningar och dåligt arbetsskydd. Men samtidigt var det en plats för kvinnorna att få arbete. Visst, det kanske inte tjänade lika bra som männen, men de hade jobb, säger Lars Göran Nilsson.
Bilderna är tryckta på sten, så kallad lito, som graverats med mönstren.
– Det kunde var flera bilder på en sten, säger Lars Göran Nilsson.
Bilderna hänger från och med onsdag till och med sista mars.