• idag
    5 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    13°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    12°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 apr
    12°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    12°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Ombytta roller - inte alltid så lätt som man tror

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Soltorkade tomater dök upp på köksbordet när Malin började jobbade och maken fick sköta maten hemma.

1 februari fick jag ett nytt jobb.

På en tidning nära dig.

Så nära att jag vågar slå vad om att det är den du håller i handen eller i den appen du läser just nu.

Så skönt att jobba med nyheter igen.

Så skönt att slippa vara hemma och fundera på vardagsmat.

Eller ja, fundera och fundera.

Det är köttfärsås, falukorv, köttbullar, makaroner och så börjar vi om igen.

Ibland får jag för mig att vi behöver få i oss lite Omega 3 och då slänger jag in en fiskpinne.

Inte så jäkla spännande

Ovanpå det finns förstås alla andra saker som följer med att ta hand om hus, hem och barn.

Det blir lätt övermäktigt men samtidigt, förlåt för att jag säger det, inte så jäkla spännande.

Men nu är det inte min tur längre.

Nu lämnar jag med varm hand över till Pappa Anders.

Varsågod, tänkte jag och lämnade hemmet.

Klev utanför dörren i min nyinköpta stilrena byxdress, lagom mycket blingbling och nytvättat hår.

Jodå.

Ledmotivet till Sex and The City började spela när jag gick mot bilen.

Här kommer hon, den professionella yrkeskvinnan.

En sån som bara nickar lite lagom chict när grannen åker förbi på gatan.

Den där snabba vinken utan ögonkontakt samtidigt som man pressar ner ett ilsket barn i bilbarnstolen, den är det slut med.

Det lämnar jag med varm hand över till Pappa Anders.

Nytt och fräscht

Installerar mig på nya jobbet.

Nytt mobilnummer, ny dator, nya kollegor och nya lunchsamtal.

Allt är så nytt och fräscht.

Och roligt.

Inte ett enda golv att svabba.

Inte en enda toarulle att köpa in.

Inte ett enda utvecklingssamtal i sikte.

Allt det där har jag med varm hand lämnat över till Pappa Anders.

Strax efter fem har jag så roligt på jobbet att jag skickar ett litet sms till Pappa Anders.

”Blir lite sen”.

Det får han ju finna sig i, tänker jag.

Soltorkade tomater?

Strax före sju öppnar jag dörren hemma.

Det luktar vansinnigt gott.

Nytt.

Där står Pappa Anders och förkunnar att han minsann svängt ihop kyckling i ugn med soltorkade tomater och ris.

Bordet är dukat.

Jag hinner tänka att jag kommer få laga köttbullar och makaroner inom kort.

Ingen unge kommer äta den här komplicerade maträtten.

Soltorkade tomater.

Vad tror han?

Men det är inte mitt bekymmer.

Det lämnar jag med varm hand över till Pappa Anders.

Jag småfnissar lite medan han serverar barnen.

Snart, tänker jag… snart.

Men det blir inget snart.

Alla ungar äter.

Nybörjartur, muttrar jag.

Dag två.

Ja, ni fattar.

Ledmotivet till Sex and The City.

Nytvättat hår.

Nick mot grannen.

Kul på jobbet.

Hem.

Öppnar dörren.

Det luktar vansinnigt gott.

Nytt.

Kokta grönsaker?

Där står Pappa Anders.

Den här dagen har han svängt ihop en komplicerad örtkryddad köttfärslimpa med gudomlig gräddsås och kokta grönsaker.

Kokta grönsaker.

Vad tror han?

Men jag hinner inte ens dra på mungiporna innan ungarna har länsat grytan på alla morötter.

Va i…

”Pappa lagar så god mat... ” säger dom.

Jaha.

Men jag då, eran mamma?

Va, va, VA?

Dag tre, fyra och fem är likadana.

Fast på fjärde dagen luktar det till och med skurmedel när jag öppnar dörren.

Och på femte dagen får jag ett MMS till jobbet där Pappa Anders minsann har fotograferat barnen när de är på picknick i parken.

PICKNICK.

I parken.

NÄ NU.

Tokletar i mobilen efter en bild där jag gungar bebisen.

Visst har jag en sån?

Hittar en och skickar tillbaka:

”Bebisen gillar att gunga, glöm inte det”.

Så där.

Mamma har också varit i parken, så nu vet ni.

När jag kommer hem den kvällen har bebisen lärt sig gå.

Jag reagerar som att Pappa Anders har tagit all väsentlig betydelse i från mig.

Sen skriker jag:

”Han lärde sig sitta, krypa, stå och äta pannkakor NÄR JAG VAR HEMMA!”

Då öppnar Pappa Anders sin jobbdator och sliter fram ett par ritningar.

Sen skriker han:

”Jag har faktiskt också viktiga saker att göra PÅ JOBBET!”

Sen lägger han till:

”Och så har jag inte hunnit duscha sen i tisdags…”

Då skrattar vi så vi gråter. Och sen tar vi helg.

Så här jobbar Nya Lidköpings-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.