Det ska börja med att någon går in någonstans och sluta med att någon går ut genom en dörr. Temat ska vara samexistens och det hela måste vara över på tre minuter.
Det är några av grundpremisserna för de sju kortfilmerna i projektet Filmplats. NLT var på plats när Lidköpingsbidraget spelades in.
– De är fantastiskt drivna och duktiga, säger Andreas Hansen på Studiefrämjandet om det unga filmteamet.
Lidköpingsbidraget skrev vi, men Lidköping är en sanning med modifikation. Vi befinner oss faktiskt på Mossängens gård i Håle, Grästorps kommun, och de åtta deltagarna är från såväl Vargön och Axvall som Grästorp, Vara och Lidköping.
Filmplats heter projektet som finansieras av Arvsfonden och drivs av föreningen Kulturungdom i samarbete med regionala Filmcloud samt lokala partners, i det aktuella fallet Studiefrämjandet i form av Uti bögda-meriterade filmproducenten Andreas Hansen.
– Jag är med som handledare, säger han.
I övrigt är det de unga deltagarna som står för arbetet när det gäller allt från idé, manus och regi till smink, rekvisita och foto.
Max tre minuter lång
Uppdraget är som följer: att spela in en kortfilm på temat samexistens, max tre minuter lång, där ett antal krav ska uppfyllas beträffande innehållet. Utöver premisserna som nämndes i ingressen ska handlingen innehålla bland annat ett hinder som försvinner och ett par riktigt skitiga stövlar.
Sju orter bidrar med varsin fristående film. Dessa ska sedan klippas ihop till ett gemensamt verk som ska anmälas till filmfestivaler och tävlingar.
Hela gänget samlat på bild. Från vänster Alfred Johansson, Maj Boman, Jenny Karlsson, David Lilja, Bella Kokkonen, Jonathan Wiking, Aramazt Sarkissian och Emil Eriksson. Foto: Sören Turesson David Lilja rattar 940:n som Frej Maltinger lånat ut till inspelningen. "Bilen ska vara lite bonnig", förklarar David. "Jag hör dig!" ropar Frej en bit… Foto: Sören Turesson Filmen utspelar sig i lantlig miljö och David Lilja gestaltar en bonde som mekat med traktorn. Bella Kokkonen ser till att han blir lagom sotig. Foto: Sören Turesson Filmen ska avslutas med att någon går ut genom en dörr enligt förutsättningarna i projektet. Foto: Sören Turesson
När inspelningen sker är det bara fjärde träffen för gänget. Det har alltså gått fort fram för de unga filmentusiasterna som på kort tid fått lära sig om allt från skådespeleri till hur man hanterar utrustningen, fördelat rollerna inom teamet samt arbetat fram ett manus och en planering för inspelningen.
Med åtta deltagare låter det som att det kan vara en utmaning att samlas kring en gemensam vision.
– Jo, men det har gått ganska bra, tycker Maj Boman, Vara, som är regissör och skådespelare.
Övning i samarbete
Genom att skriva ned idéer på post-it-lappar har alla fått sätta sina förslag på pränt utan påverkan från övriga, berättar hon, och utifrån dessa idéer har sedan ett manus mejslats fram.
I hyfsat samförstånd, vad det verkar. För att göra film är ett grupparbete och projektet är på ett sätt lika mycket en övning i samarbete som en filmskola.
– De här åtta ungdomarna är fantastiskt drivna och duktiga. Och jag tycker att de verkar sams, säger Andreas Hansen.
När NLT är på plats i Håle har den skarpa inspelningen inte dragit igång, utan man har ägnat sig åt förberedelse och repetitioner, men känslan är trots ett tajt tidsschema positiv.
– Det känns bra. Vi är ett bra team, säger David Lilja, Vargön, som är en av skådespelarna.
Förutom Aramazt Sarkissian, Lidköping, som tidigare deltagit med filmer på filmfestivaler, har teammedlemmarna ingen större erfarenhet av filmarbete, men visst lockar en yrkesbana på området.
– Ja, jag hoppas kunna jobba med film, säger Jonathan Wiking, Axvall, skådespelare.
– I första hand är det en kul grej, men man kan ju hoppas, säger David Lilja.
– Det finns något för alla, påpekar Andreas Hansen och framhåller att det är många roller som ryms inom ett filmteam.
Ingen Uti bögda-effekt
Det handlar inte ju bara om att stå framför kameran eller att filma – det finns också arbetsuppgifter kopplade till bland annat smink, rekvisita och ljud. Och så behövs alltid en "runner". Det vill säga springsjas, mer eller mindre.
– Det är jag som är runner på den här inspelningen, konstaterar Andras Hansen.
När det gäller filmintresset i Lidköping kan inte Andreas Hansen se någon påtaglig Uti bögda-effekt; det har inte skett någon lavinartad ökning av unga kreatörer efter humorsuccén i SVT.
– Nä, de flesta verkar vilja vara framför kameran.
Samtidigt hoppas han att Kass humor-gängets framfart kan inspirera andra att ge sig in på området. I och med den nya tekniken är det ju lättare än någonsin att både spela in och nå ut med sin film.
– Det vore kul att få till en filmstad i Lidköping, som på Mats Helges tid, säger han.