Till helgen fylls borggården på Läckö slott av ord, toner och visor när Läckö visfestival tar ton igen. På scen står en rad namnkunniga artister, en av dem är dubbelturnerande Tomas Andersson Wij.
- Det är en matig sommar, konstaterar han.
Just nu är Tomas Andersson Wij ute på dubbla turnéer, en tillsammans med Mauro Scocco, och en egen. Till Läckö visfestival tar han med sig Lovisa Samuelsson, sångerska och cellist, och Jesper Nordenström, pianist.
– Vi har en liten triosättning som vi kommer med. Jag tror att det kommer att passa Läckö slott.
Förra året firade han 20 år som artist och i våras släppte han plattan Splitter volym 1 med låtar skrivna åt andra så som Freddie Wadling, Bo Kaspers orkester och Sara Zacharias men som av olika anledningar inte blivit utgivna.
Tomas Andersson Wij är produktiv. Utöver Splitter har han gett ut ytterligare elva egna album sedan starten och tycker det är viktigt att det han gör blir lyssnat till.
– Det behöver inte vara en enormt stor målgrupp, jag är inte missnöjd om inte 100 000 köper min skiva eller så. Jag har inte gjort skivor taktiskt för att nå en stor publik utan har försökt lyssna inåt och höra vad jag vill göra den här gången, vad känns intressant och vad triggar igång mig? säger han och fortsätter:
– Eftersom det är ganska jobbigt, svårt och tar lång tid att göra en skiva måste det komma ur en stark lust. Annars blir det för kämpigt.
Tomas Andresson Wij är utöver artist och låtskrivare också journalist. För några år sedan gavs det ut en samlingsbok med hans intervjuer med bland andra Bodil Malmsten, Lars Norén och Veronica Maggio och i tv har han lett programmet Tomas Andersson Wij spelar med.
Är det musiken som har lett dig till orden eller orden som har tagit dig till musiken?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att det är musiken som tog mig till orden men jag var ganska tidigt fascinerad av de som kunde förena ord och musik. När jag började skriva låtar började jag skriva direkt på svenska och den typ av texter som jag fortfarande skriver. Så jag hade väl en riktning väldigt tidigt, märkligt nog.
Den första låten skrev han som åttaåring och minns att även de första låtarna liknar tonaliteten han har i dagens.
– Ämnena har skiftat oerhört. Men väldigt många av de låtar som jag frös på när jag var åtta, nio år tycker jag fortfarande är de bästa låtarna så jag tänker att man har någon slags ton i sig, som finns med från början. I alla fall har jag haft det.