Den som alltid finns där

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Viktor Weihard
Jag lyssnar ganska mycket på musik, till exempel gör jag det just nu när jag sitter och skriver den här krönikan. Jag lyssnar på allt från tung heavy metal till svenska visor och populär hip hop. Den senaste tiden i mitt liv har jag dessutom försökt bredda min musiksmak ännu mer och börjat lyssna på klassisk musik.

Hade du för bara några år sedan frågat mig vad jag lyssnade på för musik hade du fått svaret att all musik som innehåller tunga gitarriff är det enda som går att lyssna på och det mesta utanför det spektrumet är slöseri med tid. I dag kan jag dock stolt säga att jag breddat min musiksmak en hel del.

Att jag har kunnat pröva på så mycket musik är mycket tack vare dagens teknik och tjänster. Jag behöver inte begränsa mig för att jag inte har råd med cd och lp-skivor, eller till radion. Något som min pappa ofta ser till att påminna mig om.

Den streamingtjänst jag använder mest ger varje år ut en årsresumé av hur mycket och vilken musik man lyssnat på under året. 2018 hade jag helt på egen hand lyssnat på 32 418 minuter vilket motsvarar ungefär 22 och ett halvt dygn. Fast det mest intressanta för mig var att låten Placebo av den svenska hiphopgruppen Movits var bland mina topp fem mest spelade låtar. Den hade nämligen varit i samma position föregående år också.

Det är egentligen inget jättespeciellt med den, det är inget musikaliskt underverk och texten är ganska standard för en poplåt. Men tydligen är det något med den låten för mig. Det är ingen låt som jag intensivt lyssnar på i perioder utan den liksom bara finns där i mitt musikflöde hela tiden. När jag dessutom började tänka på det insåg jag hur många saker jag sammankopplar med just den här låten.

Till exempel lyssnade jag på den väldigt mycket i samband med att jag väntade på en lillebror, vilket gör att jag kopplar den till en känsla av längtan och även till honom. Jag lyssnade mycket på den före och efter fotbollsmatcher och träningar vilket gör att jag kopplar den till lyckan efter några av mina bästa matchprestationer men också till dåliga matcher med jobbiga misstag. Jag kopplar det till allt från varma sommarkvällar till iskalla vintermorgnar. Den har hängt med mig genom både glada och jobbiga perioder.

Sedan jag insett detta har jag försökt applicera samma tankesätt varje gång jag utforskar ny musik. Jag struntar i hur instrumentmässigt avancerat det är, jag struntar i hur perfekt upplagd texten är, jag struntar i vem eller vilka det är som har producerat låten och jag struntar i vad andra personer tycker om den. Jag fokuserar på hur jag uppfattar låten och hur den påverkar mig.

Denna tanke har jag även försökt ta med mig ut utanför musikens värld. Jag inser mer och mer att detta blir väldigt viktigt i en värld där många bryr sig alldeles för mycket om andras åsikter. Försök vara objektiv och döm ingen eller inget utifrån någon annans tanke eller bara utifrån ett perspektiv. För vem vet, den som du inte värderar speciellt högt för enstaka kriterier kanske är den som alltid finns där hela tiden.

Viktor Weihard

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.